Kategori: Ett djefla lif

Immanuel Kants grav överlevde kriget, liksom en stor del av katedralen vid vilken den är belägen. Enligt guiden finns dock ett litet problem: i krigets kaos stals, alternativt tillvaratogs benen av någon cynisk, alternativt ansvarsfull person. Om han har rätt är graven med andra ord en kenotaf och saknar DAS DING AN SICH!

Brunnslock brukar sällan vara sådär väldigt intressanta, men det här är faktiskt det. Det är nämligen ett tyskt sådant med årtalet 1938.

Det här är bland det mest upprörande och bisarra jag någonsin stött på under mina tre historiska resor: ett monument över ubåtskaptenen Alexander Marinesko som i krigets slutskede sänkte passagerarfartyget Wilhelm Gustloff med 9 000 civila flyktingar ombord.

Hör här: monumentet är från tidigt 2000-tal, och i DAGENS Ryssland är människor stolta över denna omstridde, alkoholiserade ubåtskapten som orsakade världshistoriens största fartygskatastrof. Det gör mig lika illamående som det faktum att man reste en staty över Bomber Harris.

Korv är bra frukost – en hel vedtrave av korvar! Med ketchup.

Denna tavla i en ortodox kyrka visar med all önskvärd tydlighet hur det kommer att gå på yttersta dagen. En sanningskommision går igenom ditt liv, och sedan dirigerar ärkeänglarna dig uppåt – där det ärligt talat verkar rätt trist – eller neråt – där diverse läskiga väsen skär dig i bitar, grillar dig och pinar dig i allra största allmänhet. Gud Fader håller ett vakande öga inte över alltsammans utan mitt i alltsammans.

Megakitsch utanför nämnda kyrka – vilken jag tydligen glömde att plåta. Ursäkta mig, men de nybyggda kyrkorna i Ryssland och Ukraina ser i mina ögon alldeles likadana ut; det enda som varierar är hur fuktskadade de är, beroende på hur mycket plåtslagarna har fuskat.

Det fanns en gång en stad som hette Königsberg som var vida känd för sin arkitektoniska skönhet och sitt myllrande merkantila, kulturella och vetenskapliga liv. Sedan kom det i vägen för en brittisk bombfanatisk flyggeneral och ett par hundra av hans Lancasterbombare, den hatiska röda armén samt de sovjetiska samhällsplanerarna. Det tyska Königsberg gjorde skyndsam sorti ur världshistorien och på platsen där det hade stått växte en förfärlig sovjetstad fram. Husen i bakgrunden är nog det fulaste jag har sett när det gäller planhushållningsarkitektur.

Här är en av Königsbergs berömda broar – jag kommer dessvärre inte ihåg om den var bevarad från den gamla staden eller inte. Den vackra borgen som en gång fanns här pulvriserades av ryssarna och istället byggde man en sovjetideologisk legoklump i ljusblått som skulle påminna statens människomaterial om socialismens överlägsenhet.

Hänglåsen är en bröllopssedvänja – fast det visste ni nog. Fenomenet är extremt vanligt i gamla öststater i allmänhet och Ryssland i synnerhet.

Bäst att ta en lur medan man väntar på bussen till Skavsta; man vet aldrig när man får möjlighet att sova igen. Överhuvudtaget är sömn och blodsockernivå något som jag alltid ägnar lite planering åt. Att ha med en kudde på långa tåg-, buss- och bilresor är något jag lärde mig när jag reste runt i en sån här när jag var aktiv här. I fickan har jag en frukt eller en macka om det blir långt mellan matpauserna, gärna kompletterat med godisbitar för att höja blodsockret i de fall man måste vara handlingskraftig eller fatta beslut. Ja, det är ju egentligen mina vanliga föreläsarvanor, fast i ett annat syfte.