Kategori: Ett djefla lif

”Jag är fri,
jag har sonat
mitt gräsliga brott …”

Jag avskyr att spela rollen som den förhalande frilansaren som försöker sleva upp den utspillda tiden och klistra ihop de löften som bröts mitt itu.

Två dagar efter blev tre dagar efter. Men sen var jag flitig och idog och samlad och skärpt, och skrev mot klockan så att rullgruset sprätte i kurvorna. På målrakan drog jag förbi, slängde texten i famnen på kranskullan och åkte hem för att hälsa på mig själv i spegeln.

Nu ligger jag på hedersplats i soffan och säger ”Helgen är min!”.

Jag har något fasansfullt att bekänna: oavsett om jag vill det eller inte så är jag oerhört påverkad av Eddie Meduza som textförfattare, musiker och humorist.

Ja, jag vet. Men snälla, lämna mig inte i denna svåra stund. Bortom självrannsakan finns kanske frälsning, även om det är tveksamt i detta fall.

Insikten slog mig när jag köpte en samlingsplatta hos CDON. Hur kunde jag få en sådan idé? Trodde jag att det var ofarlig idrottsnostalgi som skulle låta mig dofta på minnen av gummimadrasser i skolsalar och torkande orienteringskläder i omklädningsrum?

I skrivande stund går skivan på min dator och jag förstår varifrån allt kommer: de bisarra textraderna jag sjunger i duschen, min hemmagjorda västgötska, uttrycken som jag använder dagligdags.

– Nu är det dags att börja supa på allvar, pojkar.

– 1, 2, 3, 4 och sextiofem.

– Har jag gått och lagt mig så har jag gått och lagt mig.

– Glasögonorm, en jävla glasögonorm. Glaaaasöööögonorm!

– Bööööööhh!

Och musiken. Det låter ju som mitt eget partygastande på två–tre ackord.

Fly mig en spade. Jag tänker gräva ner mig!

Puh-pinnar hör våren till. Moa uppströms …

… och Erik och Sigge nedströms.

Och så originalet.

”Den lille killen i Kullamannen”, ”Tiiio spänn, tiiio spänn!”, ”Staffan i Kråkguldet” – varenda svensk sextiotalist skulle känna igen ett barndomsfoto av Staffan Hallerstam men ingen skulle kunna säga hans namn eller berätta om vart han tog vägen som skådespelare.

Filminstitutets databas ger en bra översikt av karriären. Notera att Modiga mindre män inte finns med här. Hur ligger det till med den saken egentligen – var han med eller inte?

På Teaterhögskolans webbplats kan vi konstatera att han gick ut 1981 tillsammans med bl.a. Peter Stormare, Jessica Zandén, Maria Johansson (Tjorven) och Sissela Kyle.

På Dubbningshemsidan kan man efter lite bläddrande konstatera att han har lånat sin röst till bl.a. Stampe i Bambi, Knattarna i Duck Tales och flera olika roller i Sailor Moon.

Numera har han bytt karriär och jobbar som läkare. Gott så.

– En kackerlacka!
Fem barn ligger framstupa på studsmattan och studerar något litet under stor uppståndelse!
– Inte är det en kackerlacka, säger jag. Det är en löpare. Nej, förresten – det är en dykare!

Det är inte första gången en nattsvart bagge av familjen Dytiscidae plötsligt dimper ner på studsmattan. De arma liven tar naturligtvis de mörka cirklarna för små vattensamlingar.

Snart simmar dykarbaggen glatt omkring i en vattenfylld långpanna där barnen skapat trivsel med mossa och pinnar. Förslaget om att lägga ner den i grannens akvarium röstas dock ned.

Läs mer om dykarbaggar hos Naturhistoriska riksmuseet.

16 dagar efter den 23 mars

Sopa, sopa … tumdidum.

Överallt såg man människor i ineffektivt arbete – dåliga verktyg, planlöst, oengagerat. Titta bara på damens kvast. Den kanske duger på pågatågsstationen i Gunnesbo, men här står hon och sopar framför stationen i en stad med en miljon invånare!

Byggplatser och Sovjetmonument trängs om utrymmet i dagens Ukraina – i förgrunden ett av de minnesmärken över stora fosterländska kriget som man finner precis överallt.

Den första T-34:an – vi skulle komma att se många, många fler. Berättelsen om denna stridsvagnsmodell är väldigt intressant som teknikhistoria betraktat, även för den som är helt ointresserad av bomber och granater.

Denna till synes primitiva helvetesmaskin var lätt att bygga, serva och reparera, samtidigt som dess kraftiga kanon sköt tyskarnas tanks sönder och samman. Det råder inga tvivel om att det här härket var en av orsakerna till att Hitler förlorade kriget.

Och här den ökända Stalinorgeln som sköt iväg ett djävulens fyrverkeri med ett förfärligt vinande ljud.

Jag är glad för att jag är frisk och för att jag är omgiven av människor som tycker om mig.

Vidare är jag glad för att mina grundläggande vardagsbehov är uppfyllda utan att jag behöver visa mina identitetshandlingar för en översittare i uniform, muta en sadist bakom ett skrivbord eller springa som en hare genom prickskyttarnas skottfält.

Skicka vidare!

Läsare av denna blogg har knappast kunnat undgå att jag har varit på resa i österled. Möjligheterna att komma åt en internetuppkopplad dator var obefintliga under denna andtrutna odyssé bland gudsförgätna ukrainska och ryska hålor (eller miljonstäder – det beror på hur man ser på saken!).

Jag kommer därför att blogga retroaktivt med elva dagars fördröjning.

Och alla, alla på hela jorden har lika lång natt och lika lång dag. Det är inte bara en hoppfull dag, utan också en jämlik dag. Lika mycket sol till var och en.

Se här.

1. ”Den bästa bok jag läst”
En clowns åsikter av Heinrich Böll. Använder den som min personliga  meterprototyp och provmäter mig ibland.

2. Om man tog bort ordet "men" i det svenska språket…
… skulle det vara väldigt svårt att göra invändningar. Den snabbaste får bestämma.

3. Finns det någon musikstil idag som du anser dominerar och om den på något sätt anses påverka den generationen som är ung idag, likt de stora banden på 70-80-talen anses påverkat den generationen som växte upp då.
Nä, omsättningstakten är för hög för att något ska hinna göra ett outplånligt intryck.

4. ”Om jag var Gud för en dag …”
… skulle jag förtydliga mig.