Jag skruvar upp tempen och volymen, skruvar till språket och tankarna, skruvar av skyddslock och säkerhetsventiler.
Jajemensan!
Nu blir det ännu märkligare funderingar, ännu grinigare åsikter, ännu muntrare känsloutbrott, ännu knepigare associationer, ännu fler länkar och skärvor, udda infall och fladdrande fanor.
”Min stund på jorden” byter namn till ”En djefla man” och försommarlivet är underbart!
”Into the great wide open,
Under them skies of blue”
(Tom Petty)
Aaargh – jag är splittrad, skållad, skakad och rörig. Uuuuuh – jag är stirrig, snurrig och rastlös.
Veckan börjar med brandkårsutryckning i alla väderstreck – stegbilen åt norr, slangbilen åt väster, tankbilen åt öster och ambulansen åt söder.
Trött i kropp, trög i tanke. Måste bränna öppningen vidare med koncentrationens brännglas. (Jag stretar emot – det känns som att köra bil om natten då sammetsmörkret sluter sig och viskar ”Flyt baklänges in i sömnen!”.)
Jag har bälgat i mig ett par liter te, kastar skrottar omkring mig och dräller strutsmul från en glass ner i tangentbordet.
Sitta här och blogga? Sitta här och blogga! Måste kila, over and out!
Det händer ibland att Mac OS-datorer krånglar. Det är inte ofta, men det händer. Och när man som jag har installerat och suddat, installerat och suddat alla möjliga typer av suspekta program under ett par månader så kan hiskliga saker hända djupt nere i hårdvarans fuktdrypande källarvalv.
Något har kommit till liv där nere. Och det har satt sig i rörelse … en tung, slemmig kropp häver sig upp på hårddisken och orsakar oro bland filerna på hårddisken – ett rovdjur bland de små värnlösa fluffkaninerna och trasselfåren. Processorn jobbar, fläkten susar, muspekaren hoppar.
Och vad händer då? Jo, när jag försöker finna en fristad i min dator så befinner jag mig plötsligt i file permission hell. Vart jag mig än vänder så får jag beskedet ”You are not authorized to open that file”.
Aaaaaaaarrrrrrrgggggghhhhh! Ge mig en pickadolla med granatkastare så att jag kan skjuta mig genom filsystemets låsta dörrar! Blam, blam, blammeliblam!
(Det finns faktiskt en sån pickadolla. Det kallas att logga in som rotanvändare. Problemet är detsamma som med riktiga pickadollor – de oönskade sidoeffekterna. Risken är väldigt stor att oskyldiga filer blir lemlästade under problemlösningen.)
Gruff, gruff, fnysfnyr grörögröörörrrh ..… ööööörörrrörörörööHögröÖÖHÖGRÖRÖRRG. *snor* grrrgrfufsfsrefdffsafs urölöröröröröaöaöaröö öadfs df
Vad många inte är medvetna om är att deras bildsökningar i Google är censurerade. Det finns nämligen en filtreringsfunktion som är påslagen tills man aktivt stänger av den:
”Google’s SafeSearch blocks web pages containing explicit sexual content from appearing in search results.”
Om du till vardags söker via www.google.se kommer du inte åt inställningen. Nej, du måste befinna dig på www.google.com (Se länk ”Google in English” om du har svensk version), för att kunna gå in via ”Preferences” och välja om du vill vara pryd & nymoralisk, modern & frisinnad eller dekadent & hedonistisk.
Resultatet av bildsökningarna kan vara dramatiskt annorlunda när filtret är avslaget. Pröva t.ex. att söka på ”pussy” med och utan SafeSearch. I första fallet får du en massa söta kissekatter, i andra fallet får du … ja, just det.
Vart vill jag nu komma med allt detta? Jo, att eftersom jag nyligen ombetts att skriva lite om male bonding gjorde jag en sökning på begreppet hos Google. Resultatet av bildsökningen fick mig att höja på alla ögonbryn jag har. Det var kanske inte den typen av bonding jag hade i tankarna.
”Varför har du inte på SafeSearch?”, frågar du kanske. Jo, vi seriösa skribenter får ju inte väja för något – raka i ryggen möter vi verklighetens fasansfulla detaljer med fast blick, även om handen darrar något. (Fast egentligen är jag bara en snuskpelle.)
PS Erkänn att du klickade på bilden för att göra den större. Hehe!
I flera månader har vi varit utan Disney Channel, och NU NÄR KANALEN DRAGITS IN I HUSHÅLLET IGEN INSER JAG HUR LUGNT OCH SKÖNT VI HAR HAFT DET.
FÖR MAN SKRIKER HELA TIDEN PÅ DISNEY CHANNEL. MANUSFÖRFATTARNA HAR UPPENBARLIGEN BETALT PER UTROPSTECKEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Mitt bidrag till hakkes bloggflaggeutmaning.
Jag har väl funderat över en komposition där jag väver samman bios (gr. ’liv’)och logos (gr. ’ord’) i sisådär femton år. Kul att typsnittet Gill Sans har så runda, vackra ”o”; det blir lite olympiaflagga över det hela!
Efter allt knotande över den grymma vintern faller det sig naturligt att skriva om vädret.
Men då drar jag mig till minnes en text av Jaroslav Seifert – Samtal med en tom stol (översatt i samlingen Mozart i Prag från 1984). Han ställer sig själv frågan om han fortfarande skriver kärleksdikter.
– Käre vän, kärlekspoesi, som jag lärde känna den, skrivs av tre sorters lyriker, svarar han och berättar att dessa tre är
– Lyckligt förälskade dricker vin tillsammans och skriver inte om kärlek.
Därför skriver jag inte om vädret.
På väg hem från Lund får jag anledning att komplettera min kollega dr Lotten Bergmans antropologiska arbete från SJs förstaklassmiljöer.
Förutsättning: På hårddisken ligger en ofärdig artikel och orsakar klåda i själen. Väl medveten om att redaktören snart kommer att efterlysa den via mejl eller mobil (Hej Björn!) beslöt jag att välja första klass på tåget hem. Två hundra spänn dyrare, men
(Att skriva på tåg får mig alltid att associera till en Cage of death-match i amerikansk wrestling. Om ni har sett första Spindelmannen-filmen vet ni vad jag talar om:
Du och motståndaren instängda i en stålbur. Ingenstans att fly! Kampen är allt, ingen vila förrän den är över.)
Händelseutveckling: Allt är perfekt. Platsen är bekväm, prylarna inkopplade och internet funkar fint. Omkring mig håller man truten. Alla riktar uppmärksamheten mot en datorskärm, en tidningssida, det förbiilande landskapet eller insidan på ögonlocken.
Alla utom två: de pratglada väninnorna. De ser trevliga ut, de är fulla av vitalitet ut och vid ett cafébord hade jag gärna deltagit i deras samtal. Men inte nu.
Inför högljudda tonåringar kan man agera sura gubben, men vad säger man till ett par verserade, självsäkra och uppenbarligen högutbildade kvinnor i ens egen ålder?
Min Cage of death har förvandlats till en hönsbu …, ooops – härskarteknik! Aaargh. Här sitter jag och skriver av mig min irritation istället för att göra färdigt min artikel.
Stoppa pressarna! I Hässleholm stiger en väninna på. Kommer intensiteten i samtalet att öka med 50 %? Missa inte den spännande rapporteringen från det resande Sveriges frontlinje.
– Ticktack! säger klockan. Ticktack!
– Asså, den är jättebra, tycker jag. Den kanske ryms inom det här borta? säger hon som steg på i Hässleholm.
– Jag vet inte det, men jag hade möte med Johan. Vi måste få nån ordning på det, säger den kortklippta blonda.
– Sånt kan man köpa på Ikea, såna tallrikar är skitbilliga, säger den mörkhåriga med hästsvans.
I övrigt är det tyst som i graven, förutom det lätta prasslet av tankar med myrkrypningar, ett lätt porlande av magsyra och det diskreta hummandet av nackmuskler under statisk belastning.
Överallt i det sörmländska landskapet står de rara blåsipporna: på ekbevuxna skogsholmar, i asparnas täta bryn – ja, de tittar till och med upp ur lingonriset i tallskogen.
Det råder viss förvirring kring blåsippans latinska namn. Linné kallade den Anemone hepatica, men dagens botaniker benämner den Hepatica nobilis. Hepatica kommer för övrigt av latinets hepar som betyder ’lever’. Linné tyckte nämligen att bladens form förde tankarna till leverns tre lober.
Här är en utvikt hästlever där man tydligt ser de tre loberna. Påminner den om ett blåsippeblad? Jo, kanske!
