Kategorier
Ett djefla lif

Reflektion under fyra kliv uppför en sörmländsk berghäll

Svarta sura skor klöser svarta sura hällar så att den svarta sura fönsterlaven faller av i svarta sura sjok ner mot den svarta sura sankmarken där svarta sura aspar glor mot svarta sura löv och tänker svarta sura tankar och i den svarta sura torven löses synderna upp så mossliken blir fria och vita och skinande rena som nyborstade framtänder och då har solen för länge sedan brutit igenom och vräkt de svarta sura molnen åt sidan och låtit sitt ansikte skina över allt som är svart och surnat och suddat suddat bort alla svarta sura miner och spridit spridit fukt och svamplukt för vinden och då doftar det av hägg och liljekonvaljer och då är det saligt att vara en av de levande.

Kategorier
Ett djefla lif

Efter att ha lyssnat på en skum cover-version av Pink Floyds ”Money”

Vad har

  • Michail Kalasjnikov
  • Joseph-Ignace Guillotin
  • Adolphe Sax

gemensamt?

Jo, de har alla tre gett namn till instrument för tortyr, våld och terror.

(Jag utropar härmed min hårddisk till saxofonfri zon.)

Kategorier
Ett djefla lif

Problematisering

Matematikern: ”Det finns ett tal 1 sådant att a·1=1·a=a
Postmodernisten: ”Nja, så enkelt är det nog inte riktigt …”

Kategorier
Ett djefla lif

Novemberchoklad

Tänk om novembermörkret är choklad som dryper från ett kosmiskt konditori. Regnpölarna kanderade äppelskivor. Och dimman spunnet socker. Då får vi gnaga oss fria. I januari genom drivor av kristyr och grädde. I februari vaniljprickig glass.

I mars går det hål. Då tittar vi ut och märker att det regnar sockerdricka. Våren luktar kiwi och apelsin.

Kategorier
Ett djefla lif Poesi & cetera

Kalksten och rosor

Byggd för att bestå ringlar muren ett oslutet varv kring det ängsliga gyttret av hus där övergivna kyrkors revben sticker upp ur ödetomterna. Trapporna leder ner till fördärvet, gatorna slutar i svängda frågetecken, där ordlösa kvinnor rastar namnlösa hundar. Män slår plåt på taken, kritfärgen rinner som blod i rännstenarna och murgrönan växer som skummet på ett långkok.

Och rosorna, de står i tiden fram.

Kategorier
Ett djefla lif

I författarlyan

all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy

Kategorier
Ett djefla lif

Höstens höga vatten

Tomas Tranströmer:

Jag har låga stränder, om döden stiger två decimeter översvämmas jag.

Det är den tiden på året nu. När vattnet står högt. Jag ser den unga mamman lämna sin förstfödde på dagis. Hon dröjer sig kvar i kapprummet. Går motvilligt ut på gården. Står sedan och spanar in genom fönstret för att få en skymt av sin pojke. Är han trygg nu, är han trygg nu?

Jo, han är trygg. Han sitter och äter frukt. Gå till jobbet och tvivla icke mer.

Många är det som har ett kardborrsnår i sovrummet. När de går över det kalla golvet och famlar efter morgonrocken i dunklet hakar sig kardborrarna fast. Fönsterkuvert med allvarliga besked. Läckande bankkonton. Rostig oljetank. Maud-Anita-Lena-Kerstin på jobbet, hon med giftpilarna. Dotterns knepiga pojkvän. Blod i avföringen.

Memphis Minnie:

”If it keeps on rainin’, levee’s goin’ to break
When The Levee Breaks I’ll have no place to stay.”

Rói Paturson:

Det regnar på dig och mig
och våra försök att leva.

Jag säger: Fortsätt försöka!

Allt kommer att bli bra. I jorden gror fröna. Varje träd bär tusen knoppar.

Kategorier
Ett djefla lif

Äpple istället för älskog

Plötsligt, utan någon anledning alls, kommer jag att tänka på damen med äpplet.

Hon var barnmorska, tror jag, och hade bjudits in till Kullaskolan för att tala sex och samliv med åttondeklassarna. Innan turen hade kommit till vår klass gick ryktet i skåphallar och kapprum: det talades om äpplen.

Äpple vadå?
Före eller efter?
Nej.
Istället för.
Öh?

Jag trodde inte på det först, men när vi till slut var de utvalda lyssnarna så sa hon faktiskt så. Hon vände sig till oss killar och sa att när vi fått upp flickan på vårt rum så skulle vi inte försöka ligga med henne.

Istället skulle vi ge henne ett äpple.

Det finns mycket att fundera över där. Skulle man äta äpplet tillsammans? Var det viktigt om äpplet var rött eller grönt? Varför inte sätta det lilla klistermärket ”Product of New Zealand” på näsan – det muntrar alltid upp!

Var det meningen att vi skulle spela upp någon slags biblisk anti-tablå där anti-Adam ger äpplet till anti-Eva varpå blygsel och fruktan övergår i pånyttfödd oskuld; vi kastar av oss fikonlöven och vinkar till Gud?

Sen kommer jag ihåg att denna luttrade barnmorska sade något som till och med gjorde en åttondeklassare i det frigjorda sjuttiotalet generad:

– Är det bara en orgasm man vill ha kan man lika gärna masturbera.

Men kära barnmorska, inte visste vi vad vi ville ha. Bara att vi ville ha det så mycket att det sved i bröstet.

Kategorier
Ett djefla lif

Följden av hösten

1. Naturen gräver en grop och fyller igen den. Allt som sprang ut faller ner. Allt det som grönskade friskt och sträckte ut sina gröna fingrar. Nu multnar det och förvrids. Rötterna river med svarta naglar i mullen.

2. Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri. Fyller ut hålet med sina synder. Sipprar in i mullen, kristalliserar, genomfuktas av det evigt fallande regnet.

3. Kliv med raska steg genom lövdrivorna, vädra lungorna med höstluft, peka ut riktningen för dig själv. Sommaren gömmer sig bakom åsen, kanske kan du skymta dess gyllenglänsande svans.

4. Fanan på höjden, täckt av skrivtecken,  säger ”Seger”. I vems namn? För vilket syfte? Enligt vems metod? Där har du något att tänka på!

Kategorier
Ett djefla lif Kulturknutterier

The Wasteland

Jag var en djuping när jag gjorde lumpen, en manisk läsare som tog halade upp en bok ur benfickan så fort det gavs en paus.

Aloysius Bertrand, Heinrich Böll, Hermann Hesse, Aksel Sandemose, Stig Dagerman,  — vilken brygd för en själfull yngling!

Malajen på regementsbiblioteket tyckte att jag var en kul prick. Fjärrlånen — inspirerade av de kulturtidskrifter jag plöjde — var många. Någonstans i systemet var det en bibliotekarie som tyckte det var billigare att skicka kopior istället för en massa böcker. På så sätt fick jag t.ex. ett litet kompendium med alla de dikter av Jean Cocteau som översatts till svenska.

Därför var det i kompendieform som jag först mötte Det öde landet av T.S. Eliot — närmare bestämt översättningen av Thomas Warburton från 19## (?). Det var början på en ungdomsförälskelse.