Kategori: Ett djefla lif

Jag vet inte hur Traderas Google AdWords-avtal ser ut, men uppenbarligen är allt till salu.

Bjud gärna, men kom ihåg: det blir inte billigt!

Här kommer ett meddelande från vår fodervärd:

Om du är småföretagare eller jobbar med kommunikation tror jag du kan vara intresserad av det seminarium som äger rum på Sidenväveriet (nära Slussen) på fredag eftermiddag. Tänkte bara berätta att det finns platser kvar.

Jag hade redan dragit fram kontokortet när jag fick följande besked från Ironic Software:

Vid sällsynta tillfällen blir man faktist belönad för att man är en (notorisk) early adopter (i det här fallet av pdf-katalogen Yep).

Mac OS-användare: Ta en titt på Leap som introducerar ett helt nytt sätt att hålla ordning på filer. Ironic Software har lagt ut en räddningsplanka för dem som vill undfly kaoset på hårddisken.

Den djefla mannen fann vid löpning i sörmlandsskogens mossar ett bronsålderskit för solriter. Dels en ärgad bronsskiva med proto-runor, dels två kultyxor i guld. Därtill en svartnad, skrumpnad läderluva. På en en berghäll strax intill fanns en bruksanvisning inristad.

*den djefla mannen springer runt i trädgården endast iklädd läderluvan och ett höftskynke och gör volter över ryggen på en ilsken tjur, rullar sig i leran, smörjer in sig med bävergäll, applicerar utsvultna blodiglar vid tinningarna, viftar hotfullt mot molnen med kultyxorna, bankar kraftfullt med en tallkotte på bronsskivan, inandas röken från glödande örter och utstöter välsignelser och svordomar som inte yttrats i landet sedan 1200-talet före Kristus*

Så. Nu är det bara att vänta på solen.

Idag kom den – den första riktiga uppdateringen till Mac OS X 10.5 Leopard. Och för första gången på två månader funkar min internetuppkoppling utan att jag startar om datorn varannan timme.

Det finns så mycket som kan göra en så glad.

Grönklädd och rakryggad, upplyst av februarisolen står han på hörnan och väntar på skjuts. ”Nu bär det av!” & ”Fyra banor i Köping.” och ”Visst skulle du kunna hänga med.”

Så kommer en bil sakta rullande, sväljer den rakryggade gamle mannen och sen bär det av till Köping och fyra banor. Själv fortsätter jag hem och tänker på blöta små kärrpussar och skrapet av ståldubbar mot fönsterlavstäckta hällar och skärmar gömda i skrevorna och hur ljuvligt det vore att låta februarisolen lysa mot mig och giva mig frid.

Hem, hem för att äta min groda i arbetsrummet. En stor statlig rapportgroda på 220 000 tecken. Förvissad om att jag är starkare än alla mina frestelser.

"Eat that frog": a metaphor for tackling the day’s most
challenging and most prone to procrastination task.

Alla byxor äro dyra
Olle fyller 44 …

Jag skrev faktura nummer 691 för Bergmans Bokstäver häromdagen. Vi började på nummer 1 för tio år sedan. Förundrad över detta kommer jag att tänka på något som Tiger Woods sa i en intervju:

”The greatest thing about tomorrow is, I will be better than I am
today. And that’s how I look at my life. I will be better as a golfer,
I will be better as a person, I will be better as a father, I will be a
better husband, I will be better as a friend. That’s the beauty of
tomorrow. There is no such thing as a setback. The lessons I learn
today I will apply tomorrow, and I will be better.”

Jag har kommit på dem – timmarna. När de tror att jag inte ser blinkar de åt varandra, smusslar undan minuter och sekunder och gör ruscher bakom min rygg.

Ta klockan två, till exempel. Han ser mig tjänstvilligt i ögonen och håller fram sextio färska minuter, men så fort jag fångas av ett mejl eller fastnar i en felsökning i datorn så häller han bort en kvart i blomkrukan där och gömmer en halvtimme under mattan. När jag tittar upp igen har klockan tre kommit in genom dörren och harklar otåligt.

– Klockan två! Du har ju knappt varit här! Far dit pepparn växer – jag kommer inte att sakna dig.
– Klockan tre! Nu är du så god och stannar medan jag skriver några fakturor och ringer ett par samtal. Sen måste jag klämma in lite skrivande innan klockan fyra lämnar över till klockan fem.

Men klockan tre tittar ner i golvet och försöker hålla sig för skratt.

Jag tänker avskeda dem allesammans. De enda timmar man kan lita på är de första i en främmande stad.

1. Länka till den som utmanat dig.
2. Berätta 7 sanningar om dig själv.
3. Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

Nu ska jag göra alla gamla surmurvlar belåtna och använda det här mediet för att ”skrapa ihop resterna av mitt liv och lägga ut det till allmänt beskådande”. Eller som den andra djefla mannen skrev:

Där hänger på boklådefönstret en tunnklädd liten bok. Det är ett urtaget hjärta, som dinglar där på sin krok.

1. Jag har psoriasis. Om jag kliar mig i håret snöar det värre än i slutscenen av Edward Scissorhands.
2. Jag kämpar med att sluta bita på naglarna. Ser rätt bra ut för stunden, faktiskt.
3. Jag tycker inte särskilt mycket om hundar och katter. Förlåt alla vänner.
4. Jag kan inte busvissla.
5. Jag tycker om mackor med kaviar och smörgåsgurka. Förlåt Lisa!
6. Jag tänker att jag ska dö minst en gång i minuten när jag kör bil.
7. Jag brukar tjuvlyssna på människor jag inte känner, t.ex. på tåg och bussar. (Men det skulle aldrig falla mig in att tjuvlyssna på någon som jag känner.)

Länk till Lotten som gav mig idén. Jag utmanar Den Blyga, Översättarhelena,  hakke, Stationsvakt, Papperspalatset, Sparvöga, Lisa.