Kategori: Tankar från tvättstugan

I början av Den gudomliga komedin befinner sig diktarjaget, dvs. Dante själv, vilse i en mörk skog. Han är trettiofem år och ”halvvägs hunnen i sin levnads bana”. På den tiden ansåg man nämligen att ett normalt människoliv var 70 år.

Lotten skriver om bloggfinansiering idag och ger exempel på mer eller mindre legitima sätt att tjäna pengar på sitt bloggande.

Ur Wikipedian: ”En look-alike är en person som medvetet sminkar och klär sig som en kändis för att efterlikna eller imitera denne.”

Varför är intelligenta män som tilldelats inflytande i sin egen lilla maktsfär så förbannat otrevliga ibland? Vad vinner de på att torka hundskiten från sina skor på andras nytvättade självaktning? Älskar de att känna sig ensamma och oälskade? Upplever de sina sura, ogina utdunstningar som god och stärkande alpluft? Suktar de efter att  tillhöra drumlarnas hall of fame – en ekoxe med groteska käkar, spetsad på sin egen inbilskhet?

Jag kommer ingenstans ifrån, och jag är ingenting man begriper sig på. Mina intressen är oöverblickbara och mina kunskaper hör inte ihop.

Var kommer du ifrån?
– Nordvästskåne, skulle man kunna säga. Men inte riktigt. Jag pratar inte som dem. Och jag är bara delvis som dem. Men jag är stolt över att jag kan härma skåningarnas sätt att tala. Och visst finns det platser på skånskt territorium som jag betraktar som mina.

Vad gör du?
– Skriver, men jag är varken journalist eller författare. Å andra sidan skriver jag i tidningar och ger ut böcker då och då. Borde kanske kalla mig uppdragsskribent. Men å andra sidan drar jag in mer pengar som föreläsare. Fast där är jag nog lika mycket performer som utbildare.

Vad är du intresserad av?
– Allt.
Allt?
– Jo.
Kan du specificera?
– Nä.

Vad vet du?
– Väldigt mycket. Samtidigt skulle du bli förvånad över hur mycket common knowledge som jag inte besitter. Vissa elementära ting vet jag inte ett smack om.

Så där har det alltid varit. Jag har alltid betraktats som ombytlig och ogripbar. Lite otillräknelig, kanske, hotfull för många. Kullerbyttorna har sett som slingrande, nyfikenheten som snokande, bullrigheten som uppblåsthet.

Men Tigger är bara ett mycket skuttigt djur, och menar inget illa med det.

… i livet kan det bero på tre olika saker:

1. Jag gör ett misstag.
2. Olyckan drabbar mig slumpmässigt på grund av att naturlagarna, statistiken, samhällsprocessen verkar i en för mig ogynnsamm riktning.
3. En illvillig person ställer till det för mig.

Ofta talas det om att man inte ska blanda ihop 1 och 2, dvs. skylla på otur när man i själva verket har klantat sig. Men jag skulle vilja peka ut att världen nog skulle vara en bättre plats om färre människor hänvisade till 3 när det är 2 som är den verkliga orsaken.

(Låt mig tillägga att ingenting speciellt har gått åt pipan i
mitt liv – jag har bara tillåtit mig att tvättstugefilosofera utan
tillgång till min egen tvättstuga.)

– För fram fången!
…
– Svennes Patentsvets 016-88 88 88, vet du varför du är här?
– sdfavfakrsskrt …
– TALA HÖGRE!
– Mitt stift tog slut …
– DU LÄÄT DITT STIFT TA SLUT! Förstår du vad detta innebär?
– … skrfsdar … hindra … skesrefd …
– DU HINDRADE SKRIFTSTÄLLAREN I HANS YRKESUTÖVNING! Just som tankarna och idéerna rann till, i det ögonblick det var som viktigast att skopa upp dem på pappret så SVEK DU!
– Men jag visste inte …
– En pennas främsta plikt är att ALDRIG SVIKA. Det innebär att den ska sköta stiftbytena mellan skrivtillfällena. Det finns bara en sak som är värre än en penna som inte skriver, och det är en penna som SLUTAR SKRIVA NÄR MAN HAR FLYTET UPPE och det är BRÅTTOM!
– Jag ska aldrig …
– Det skulle du ha tänkt på tidigare. Nu rann värdefulla planer, insikter och uppslag ut i glömskans sand och sögs upp. Det är DITT FEL! Vad har du att säga till ditt försvar?
– Man kan ju köpa nya stift hos Quill?
– Kommer inte på fråga. Må Gud ha förbarmande över din grafitsvärtade själ. Skarprättare, gör din plikt. Till papperskorgen med honom!
– NEJ, inte papperskorgen, nåååååd!
– MOOOHAHAHAHAHA!

(Ljudet av en billig stiftpenna som kastas i en karnevalspapperskorg.)

”A: Where? Oh, what is my theory? This is it. My theory
that belongs to me is as follows. This is how it goes. The next thing
I’m going to say is my theory. Ready?
Q: Yes.
A:
… This theory goes as follows and begins now. All brontosauruses are
thin at one end; much, much thicker in the middle; and then thin again
at the far end.”
Monty Python’s Flying Circus (1969)

Min hypotes började ta form nån gång på 1980-talet. Med åren fick den skarpare konturer. Den utsattes för prövning gång på gång, tragglades, manglades, dryftades och synades i kanten. Två decenniers vardagar sprang kors och tvärs över den med klunsiga tofflor, snedgångna sneakers, hackande pumps och dyngsura kängor. Den värmdes rödglödganden, vändes och vreds, valsades och veks, bultades och bankades och doppades i verkligheten med ett fräsande.

Ja, och så var den här. It goes as follows:

Den tvåsamma kärleken låter ett par halvgångna människoeländen foga in de gemensamma dygderna och styrkorna i varandras hål och brister på ett sådant sätt att ur detta dubbelvrak uppspringer två hela personer, starka nog att leva det vidare livet med viss värdighet till dess något av allvarlig natur – förhoppningsvis döden – skiljer dem åt.

Vackert så. Nu ska jag tvätta – 60 °C, blåtvätt.

Den djefla mannen känner sig i dagarna aningen halverad.

Jag tycker att NEs definition av ordet pekoral är så elegant. Snudd på Ugglan-klass!

’litterärt verk kännetecknat
av den icke avsedda komiska effekt som uppstår ur
kontrasten mellan författarens aningslösa
banalitet och hans misslyckade ansträngningar att
imitera en högstämd eller högtidlig stil.’

Idag är det ont om skribenter som söker en ”högstämd eller högtidlig stil”. Följaktligen är nyskrivna pekoral av hög klass sällsynta. Den som vill njuta av sköna pinsamheter bör därför söka sig till antikvariatens fyndhyllor, snarare än till bibliotek och boklådor. I min egen bokhylla står många sådana rara bokskatter, både prosa som ”Spöket på slottet Falkenstein eller Sanningens seger” av Ferd. Schriebler (ca 3 000 sidor) och poesi som ”Kärleken och poeten” av Frazie.

Men det finns fortfarande ett och annat kulturellt reservat där pekoralen får fröjdas fritt på enfaldens gröna ängar. Inom den politiska retoriken, t.ex. Eller i populärmusiken. Här kommer en topp-4-lista.

På fjärde plats: Plura Jonsson.

Jag försöker att gå som en man
nerför hjärtats ensamma gata.
Där kärlek och hat går hand i hand,
sitter jag och bara saknar dig.

(Eldkvarn: Kärlekens tunga)

På tredje plats: Joakim Tåström med kumpaner

väst e väst
öst e öst
ge mig tröst
vid ditt bröst

(Ebba Grön: Tyna bort)

På andra plats: Mauro Scocco.

Det här är en sång för alla dom
som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla dom
som inte kommer hem till någon som frågar hur det är
Den här sången är till dom

(Till dom ensamma)

And the winner is: Hansson de Wolfe United med Lorne de Wolfe och Dick Hansson (om nu någon  händelsevis skulle komma ihåg dem).

Min diamant
med sådan glans.
Jag kan lova dig
jag sätter aldrig dig i pant.
Du gör mig rik
med din mystik;
jag kan säga dig: du är unik.

(Min diamant)