Kategori: The Noble Art of Rotsnubbling

Gråa skyar, vit frost, bruna löv, grön mossa, svart lera, röda kinder … blåa naglar.

Fjolårsgult är sommargräset.
Står i frusna hopar och väntar på frostens ankomst.
Somliga med ryggen knäckt.
Andra med tyngda vippor och hängen.
Andra reser axen högt i trots.

Alla ska de vika sig för snön.
Tryckas mot svarta jorden
som kysser dem med humusdoftande läppar.
Lösas upp, förintas, glädjas, minnas, glömma, glömmas, göda, nära.

Nu vill alla nattorienterare ha en metallhalogenlampa som kostar sjutusen spänn och lyser upp natten värre än Långe Jan. Jag skrev om saken i Skogssport för ett år sedan och var rätt så entusiastisk. Nu är jag mer tveksam. Vad var det Edgar Allen Poe skrev om vetenskapen?

”Science! True daughter of Old Time thou art!
Who alterest all things with thy peering eyes.
Why preyest thou thus upon the poet’s heart,
Vulture, whose wings are dull realities?”

Ovanstående är ett ovanligt komplicerat sätt att säga att jag tycker det är både synd och korkat att springa nattorientering med en lampa som lyser upp halva skogen. Lite som att spela biljard med tratt. Eller spela fotboll utan motståndare.

I kväll var jag ute med min enwattare från Clas Ohlson och ljuskäglan var så liten framför mig att jag knappt kunde få in fötterna i den. Alla odjur och gastar återvände. Kärren började bubbla och jäsa, mossan kröp kring anklarna på mig, knotiga kvistar kliade mig bakom örat. Riddar Katos väktare låg tvärs över stigen och snarkade.

Nu kände jag igen natten som den var när jag var barn. Så jag stängde  av lampan och sprang i månskenet.

löpa stelbent
uppför
längs
utmed
svensk 70-väg följa sidmarkeringens
streck
streck
streck
streck
uppför
längs
utmed
Åsbyåsen
griniga åldriga gastar
Geistfahrer med släckta lyktor
bredaxlad ungbjörk i diket
skumögd
skumögd
40 år och
skumögd.

(I lurarna: Waco Brothers cover av Neil Youngs ”Revolution Blues” — om Charles Manson)

Kul har man i Flen, som sagt var. Natten var ljummen men så var också skallen. Man måste ju hålla huvudet kallt i mörkret, trots att man har en ljus- och värmekälla på 20 watt i pannan.

Under en timmas tid lyckades jag utföra handbokens alla varianter på bommar — parallellfel, kontrakurs, riktningsförskjutningar osv. Titta bara på ovanstående exempel. Jag bökar mig ut från den steniga, täta granskogen som omger kontroll 3, kommer ut på en körväg, springer till vänster till en korsning och tar till höger. När jag befinner mig vid A blir jag förbryllad. En vägkorsning? Efter en stunds förvirring inser jag att jag befinner mig vid B. Sällan har jag fått till det så befängt under 30 år som tävlingsorienterare. Det måste vara skogssnuvan!

Sen slocknade lampan. En vänlig herre lånade mig en liten Clas Ohlson-lampa så jag kunde ta mig till tävlingsplatsen utan benbrott.

Kul, var det hur som helst. Ett litet äventyr i fickformat.

Vad gör du denna fredagskväll? Jag ska åka till Flen och springa DM i nattorientering. Kan du fatta att man kan få ha så infernaliskt underbart, oreserverat njutningsfyllt, sanslöst, vettlöst & huvudlöst kul?

Jag har vägt mig för första gången på 13 år. Det låter inte klokt, men så är det. De få gånger jag stått på en våg har andra läst av värdet; jag har bett om att förbli okunnig.

Men nu är det gjort och jag har lagt på mig ett kilo per år sedan sist. Idag ligger min BMI inom gränserna för  normalvikt – därav kan den som tänker efter inse varför jag undvikit vågar under alla dessa år.

När jag ändå hade BMI-kalkylatorn uppe i webbläsaren passade jag på att stoppa in värden på längd och vikt för herrarna i orienteringslandslaget. Här finns de som balanserar på gränsen till undervikt men också en som ligger nära gränsen till övervikt. Det är ganska komiskt – är han månne ett parallellfall till humlan som inte kan flyga?

En kompis som är orienterare skulle cykla ut till oss härom kvällen. Rätt som det är ringer han och frågar om vägen. Istället för att följa raka gatan har han svängt in på en väg som leder åt fanders och till Katrineholm. Nu står han på en åker och spanar mot gatlyktorn som glimmar på andra sidan. Kan det vara Mesta? Jovisst, men hur hamnade du på åkern? Inte särskilt viktigt att reda ut just nu. Tala istället om för mig om det finns en spång över diket som löper mitt över fältet!

Det gjorde mig lite förbryllad att han, som är så rutinerad orienterare, lyckas göra så fel när uppgiften är så enkel. Ett dygn senare, när jag oförhappandes börjar fundera över saken, slår det mig att ett sådant storslaget misstag kan bara göras av den som nått längre i tanke och djupare i insikt. För honom är raka gatan bara en av möjligheterna och dessutom den banalaste. I utforskandet av vägen åt fanders och till Katrineholm så gör han nya erfarenheter som de övriga bil-, buss- och cykelåkarna inte ens kan föreställa sig.

Utmärkt, då vågar vi släppa ut dem i storskogen utan av vare sig de eller vi blir oroliga.