Kategori: Livet

(Efter ett enfaldigt försök att ligga i hängmattan och läsa i sommarkvällen.)

Förr sa man att det var kyrkomannen och teologen Israel Kolmodin (1643–1709) som skrev texten, idag är man mindre säker. Hur som helst säger sägnen att det var vid Hångers källa, nära Lärbro på norra Gotland, som inspirationen rann till. Och det skadar ju ingen om man vill tro på det. Melodin var förmodligen en folkvisa.

Det handlar alltså om Den blomstertid nu kommer som först trycktes i 1695 års psalmbok, ”den karolinska”. Johan Olof Wallin gjorde en bearbetning inför publiceringen i 1819 års psalmbok, och Britt G Hallqvist var också framme och putsade upp den i slutet av 1970-talet.

En förklaring till dess popularitet är förmodligen att den första versen inte nämner Herren, Jesus, himlen eller något av det där andra som gör oss moderna svenskar så förlägna. Innerligt vacker är den och Sörmlands ljusgröna aspar sjunger den på sitt prasslande vis hela försommaren.

Jag bloggar för alla –

för vinden som fläktar,

för solen som skiner,

min text är som grönskan,

som prasslar och ler

mot majdagens värme

och talar med himlen

och dagen och solen.

Efter Jag diktar för ingen ur Havets stjärna (1906)

Det bodde ett folk på en skogig udde, strax under polcirkeln. Gång på gång hade deras förfäder körts bort från platser där landskapet och klimatet var vänligare och nu befann de sig i en trakt där vegetationsperioden inte var mer än en grön, solig blinkning i ett mörker som doftade fuktigt ylle. Ja, det är inte fel att kalla det groteskt uttänjda vinterhalvåret för en formlig naturkatastrof som skördade sina offer i köld och svält.

Våren drabbade människorna med ett kollektivt vansinne. Man kunde inte nog prisa det faktum att man inte längre behövde sitta i sotmörkret, tälja räfspinnar, stoppa strumpor, lyssna på de gamlas blodiga berättelser och hoppas att förråden av hårt bröd och salt sill skulle räcka över senvintern. Ankomsten av grönska och ljus och värme var inte bara ett trivsamt faktum – det var fundamentet för hela existensen, något som räddade dem från att bli tarvliga självspillingar allesammans.

Men tiden var knapp, och redan i maj kändes oktobers kyliga ilningar. Nu gällde det att hålla truten och arbeta. Visthusboden skulle fyllas till bristningsgränsen så att även de klenaste barnen och de magraste gamlingarna kunde överleva ännu en vinter.

Det fanns ingen tid för experiment – bara för att göra som man alltid hade gjort. Det fanns inget utrymme för vildhjärnor – kollektiv koncentration på väsentligheter var det som gällde. Så skapades Jantelagen för allas överlevnad. Håll tyst, rätta in dig i ledet och knota på som vi andra!

Fattigsverige lever i oss. Somt bör vi skaka av oss. Somt är värt att vårda.

Har den äran på födelsedagen, Sverige!

Jag är en främling i detta land,
men detta land är ingen främling i mig.
Jag är inte hemma i detta land,
men detta land beter sig som hemma i mig.

Gunnar Ekelöf, Non serviam (1945)

I år hann jag med, och jag tror att det är för första gången sedan gymnasietiden.

Jag såg försommaren komma neråt vägen, och jag besinnade mig mitt i röran av förpliktelser och sällskapliga nöjen. För ett ögonblick stod jag stilla för att möta hennes syrenblåa blick. (För det mesta springer vi bara förbi varandra i den trånga korridor till sommarlovet som kallas maj månad.)

Men jag har luktat på häggen, och jag har luktat på syrenerna. Jag har sett den yrvakna grönskan tränga fram ur mullen och ta jorden i besittning. Jag har lyssnat på trädgårdssångaren och koltrasten och vi har varit helt överens: det finns hopp om livet på vårt ljusa lilla klot i kosmos sorgliga mörker.

Jag skruvar upp tempen och volymen, skruvar till språket och tankarna, skruvar av skyddslock och säkerhetsventiler.

Jajemensan!

Nu blir det ännu märkligare funderingar, ännu grinigare åsikter, ännu muntrare känsloutbrott, ännu knepigare associationer, ännu fler länkar och skärvor, udda infall och fladdrande fanor.

”Min stund på jorden” byter namn till ”En djefla man” och försommarlivet är underbart!

”Into the great wide open,
Under them skies of blue”

(Tom Petty)

Aaargh – jag är splittrad, skållad, skakad och rörig. Uuuuuh – jag är stirrig, snurrig och rastlös.

Veckan börjar med brandkårsutryckning i alla väderstreck – stegbilen åt norr, slangbilen åt väster, tankbilen åt öster och ambulansen åt söder.

Trött i kropp, trög i tanke. Måste bränna öppningen vidare med koncentrationens brännglas. (Jag stretar emot – det känns som att köra bil om natten då sammetsmörkret sluter sig och viskar ”Flyt baklänges in i sömnen!”.)

Jag har bälgat i mig ett par liter te, kastar skrottar omkring mig och dräller strutsmul från en glass ner i tangentbordet.

Sitta här och blogga? Sitta här och blogga! Måste kila, over and out!

Det händer ibland att Mac OS-datorer krånglar. Det är inte ofta, men det händer. Och när man som jag har installerat och suddat, installerat och suddat alla möjliga typer av suspekta program under ett par månader så kan hiskliga saker hända djupt nere i hårdvarans fuktdrypande källarvalv.

Något har kommit till liv där nere. Och det har satt sig i rörelse … en tung, slemmig kropp häver sig upp på hårddisken och orsakar oro bland filerna på hårddisken – ett rovdjur bland de små värnlösa fluffkaninerna och trasselfåren. Processorn jobbar, fläkten susar, muspekaren hoppar.

Och vad händer då? Jo, när jag försöker finna en fristad i min dator så befinner jag mig plötsligt i file permission hell. Vart jag mig än vänder så får jag beskedet ”You are not authorized to open that file”.

Aaaaaaaarrrrrrrgggggghhhhh! Ge mig en pickadolla med granatkastare så att jag kan skjuta mig genom filsystemets låsta dörrar! Blam, blam, blammeliblam!

(Det finns faktiskt en sån pickadolla. Det kallas att logga in som rotanvändare. Problemet är detsamma som med riktiga pickadollor – de oönskade sidoeffekterna. Risken är väldigt stor att oskyldiga filer blir lemlästade under problemlösningen.)

Gruff, gruff, fnysfnyr grörögröörörrrh ..… ööööörörrrörörörööHögröÖÖHÖGRÖRÖRRG. *snor* grrrgrfufsfsrefdffsafs urölöröröröröaöaöaröö öadfs df

Vad många inte är medvetna om är att deras bildsökningar i Google är censurerade. Det finns nämligen en filtreringsfunktion som är påslagen tills man aktivt stänger av den:

”Google’s SafeSearch blocks web pages containing explicit sexual content from appearing in search results.”

Om du till vardags söker via www.google.se kommer du inte åt inställningen. Nej, du måste befinna dig på www.google.com (Se länk ”Google in English” om du har svensk version), för att kunna gå in via ”Preferences” och välja om du vill vara pryd & nymoralisk, modern & frisinnad eller dekadent & hedonistisk.

Resultatet av bildsökningarna kan vara dramatiskt annorlunda när filtret är avslaget. Pröva t.ex. att söka på ”pussy” med och utan SafeSearch. I första fallet får du en massa söta kissekatter, i andra fallet får du … ja, just det.

Vart vill jag nu komma med allt detta? Jo, att eftersom jag nyligen ombetts att skriva lite om male bonding gjorde jag en sökning på begreppet hos Google. Resultatet av bildsökningen fick mig att höja på alla ögonbryn jag har. Det var kanske inte den typen av bonding jag hade i tankarna.

”Varför har du inte på SafeSearch?”, frågar du kanske. Jo, vi seriösa skribenter får ju inte väja för något – raka i ryggen möter vi verklighetens fasansfulla detaljer med fast blick, även om handen darrar något. (Fast egentligen är jag bara en snuskpelle.)

PS Erkänn att du klickade på bilden för att göra den större. Hehe!