Vad har
- Michail Kalasjnikov
- Joseph-Ignace Guillotin
- Adolphe Sax
gemensamt?
Jo, de har alla tre gett namn till instrument för tortyr, våld och terror.
(Jag utropar härmed min hårddisk till saxofonfri zon.)
Kategori: Livet
Kategorier
Problematisering
Matematikern: ”Det finns ett tal 1 sådant att a·1=1·a=a”
Postmodernisten: ”Nja, så enkelt är det nog inte riktigt …”
Kategorier
Novemberchoklad
Tänk om novembermörkret är choklad som dryper från ett kosmiskt konditori. Regnpölarna kanderade äppelskivor. Och dimman spunnet socker. Då får vi gnaga oss fria. I januari genom drivor av kristyr och grädde. I februari vaniljprickig glass.
I mars går det hål. Då tittar vi ut och märker att det regnar sockerdricka. Våren luktar kiwi och apelsin.
Kategorier
Kalksten och rosor
Byggd för att bestå ringlar muren ett oslutet varv kring det ängsliga gyttret av hus där övergivna kyrkors revben sticker upp ur ödetomterna. Trapporna leder ner till fördärvet, gatorna slutar i svängda frågetecken, där ordlösa kvinnor rastar namnlösa hundar. Män slår plåt på taken, kritfärgen rinner som blod i rännstenarna och murgrönan växer som skummet på ett långkok.
Och rosorna, de står i tiden fram.
Kategorier
I författarlyan
all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy all work and no play makes jack a dull boy
Kategorier
Höstens höga vatten
Tomas Tranströmer:
Jag har låga stränder, om döden stiger två decimeter översvämmas jag.
Det är den tiden på året nu. När vattnet står högt. Jag ser den unga mamman lämna sin förstfödde på dagis. Hon dröjer sig kvar i kapprummet. Går motvilligt ut på gården. Står sedan och spanar in genom fönstret för att få en skymt av sin pojke. Är han trygg nu, är han trygg nu?
Jo, han är trygg. Han sitter och äter frukt. Gå till jobbet och tvivla icke mer.
Många är det som har ett kardborrsnår i sovrummet. När de går över det kalla golvet och famlar efter morgonrocken i dunklet hakar sig kardborrarna fast. Fönsterkuvert med allvarliga besked. Läckande bankkonton. Rostig oljetank. Maud-Anita-Lena-Kerstin på jobbet, hon med giftpilarna. Dotterns knepiga pojkvän. Blod i avföringen.
Memphis Minnie:
”If it keeps on rainin’, levee’s goin’ to break
When The Levee Breaks I’ll have no place to stay.”
Rói Paturson:
Det regnar på dig och mig
och våra försök att leva.
Jag säger: Fortsätt försöka!
Allt kommer att bli bra. I jorden gror fröna. Varje träd bär tusen knoppar.
Kategorier
Äpple istället för älskog
Plötsligt, utan någon anledning alls, kommer jag att tänka på damen med äpplet.
Hon var barnmorska, tror jag, och hade bjudits in till Kullaskolan för att tala sex och samliv med åttondeklassarna. Innan turen hade kommit till vår klass gick ryktet i skåphallar och kapprum: det talades om äpplen.
Äpple vadå?
Före eller efter?
Nej.
Istället för.
Öh?
Jag trodde inte på det först, men när vi till slut var de utvalda lyssnarna så sa hon faktiskt så. Hon vände sig till oss killar och sa att när vi fått upp flickan på vårt rum så skulle vi inte försöka ligga med henne.
Istället skulle vi ge henne ett äpple.
Det finns mycket att fundera över där. Skulle man äta äpplet tillsammans? Var det viktigt om äpplet var rött eller grönt? Varför inte sätta det lilla klistermärket ”Product of New Zealand” på näsan – det muntrar alltid upp!
Var det meningen att vi skulle spela upp någon slags biblisk anti-tablå där anti-Adam ger äpplet till anti-Eva varpå blygsel och fruktan övergår i pånyttfödd oskuld; vi kastar av oss fikonlöven och vinkar till Gud?
Sen kommer jag ihåg att denna luttrade barnmorska sade något som till och med gjorde en åttondeklassare i det frigjorda sjuttiotalet generad:
– Är det bara en orgasm man vill ha kan man lika gärna masturbera.
Men kära barnmorska, inte visste vi vad vi ville ha. Bara att vi ville ha det så mycket att det sved i bröstet.
Kategorier
Novembersöndag
Gråa skyar, vit frost, bruna löv, grön mossa, svart lera, röda kinder … blåa naglar.
Fjolårsgult är sommargräset.
Står i frusna hopar och väntar på frostens ankomst.
Somliga med ryggen knäckt.
Andra med tyngda vippor och hängen.
Andra reser axen högt i trots.
Alla ska de vika sig för snön.
Tryckas mot svarta jorden
som kysser dem med humusdoftande läppar.
Lösas upp, förintas, glädjas, minnas, glömma, glömmas, göda, nära.
Kategorier
Enwattaren
Nu vill alla nattorienterare ha en metallhalogenlampa som kostar sjutusen spänn och lyser upp natten värre än Långe Jan. Jag skrev om saken i Skogssport för ett år sedan och var rätt så entusiastisk. Nu är jag mer tveksam. Vad var det Edgar Allen Poe skrev om vetenskapen?
”Science! True daughter of Old Time thou art!
Who alterest all things with thy peering eyes.
Why preyest thou thus upon the poet’s heart,
Vulture, whose wings are dull realities?”
Ovanstående är ett ovanligt komplicerat sätt att säga att jag tycker det är både synd och korkat att springa nattorientering med en lampa som lyser upp halva skogen. Lite som att spela biljard med tratt. Eller spela fotboll utan motståndare.
I kväll var jag ute med min enwattare från Clas Ohlson och ljuskäglan var så liten framför mig att jag knappt kunde få in fötterna i den. Alla odjur och gastar återvände. Kärren började bubbla och jäsa, mossan kröp kring anklarna på mig, knotiga kvistar kliade mig bakom örat. Riddar Katos väktare låg tvärs över stigen och snarkade.
Nu kände jag igen natten som den var när jag var barn. Så jag stängde av lampan och sprang i månskenet.