Den djefla mannen bloggar lajv från staden som aldrig håller truten. Här har man levt i liv och oväsen i tvåtusen år. Romarna klirrade och klarrade med rustningar och vapen, trampade taktfast med stålskodda sandaler mot stenlagda härvägar under det att kelterna knotade och muttrade i skogarna medan de smorde in sig med svinblod och blålera inför nästa utsiktslösa överfall och sen rasade allt ner i kaos och ogräset växte högt i ruinerna av atriumvillor och sädesmagasin medan alla de som lämnats kvar slogs i gräset och försökte trycka tummarna i ögonen på varandra men mitt i alltsammans kom angler och saxare och det hörs ju bara på namnet vilka larmande folk de var – klang, klang, angler & krasch, skrax, saxare – och de inledde ett vilt fäktande som pågick långt in i medeltiden tills en viljestark dam fick ordning på pojkarna och avgränsade vrål, stoj och skriv till The Globe på södra stranden av Thames. Sen ojade sig alla storligen i pesten men det var inte länge för sen brann hela skiten ner och efter det mördade Jack the Ripper folk under stor smärta och veklagan och efter det uppfanns explosionsmotorn och på det vägnätet är det.
Kategori: Livet
Blomsterslingan
Jag och barnen går en liten omväg från bilparkeringen till badplatsen. Det har blivit vår egen lilla blomsterslinga där vi hälsar på bl.a.
- johannesört
- baldersbrå
- rölleka
- kungsljus
- rödklöver
- kråkvicker
- renfana
- gråbo.
Om trettio år kommer mina barn reda ut samma sak för sina barn: att rölleka inte är hundkex och att baldersbrå inte är prästkrage. Härlig är jorden, och blomsläkten följa blomsläktens gång.
Almanackans dagar faller som dominobrickor, men jag andas lugnt. Regnkvava junieftermiddagar, solfriska julimorgonar, ljumfuktiga augustikvällar – varje ögonblick är skugglek och solglitter från Sommaren, den enda.
Hypotes om kärleken
”A: Where? Oh, what is my theory? This is it. My theory
that belongs to me is as follows. This is how it goes. The next thing
I’m going to say is my theory. Ready?
Q: Yes.
A:
… This theory goes as follows and begins now. All brontosauruses are
thin at one end; much, much thicker in the middle; and then thin again
at the far end.”
Monty Python’s Flying Circus (1969)
Min hypotes började ta form nån gång på 1980-talet. Med åren fick den skarpare konturer. Den utsattes för prövning gång på gång, tragglades, manglades, dryftades och synades i kanten. Två decenniers vardagar sprang kors och tvärs över den med klunsiga tofflor, snedgångna sneakers, hackande pumps och dyngsura kängor. Den värmdes rödglödganden, vändes och vreds, valsades och veks, bultades och bankades och doppades i verkligheten med ett fräsande.
Ja, och så var den här. It goes as follows:
Den tvåsamma kärleken låter ett par halvgångna människoeländen foga in de gemensamma dygderna och styrkorna i varandras hål och brister på ett sådant sätt att ur detta dubbelvrak uppspringer två hela personer, starka nog att leva det vidare livet med viss värdighet till dess något av allvarlig natur – förhoppningsvis döden – skiljer dem åt.
Vackert så. Nu ska jag tvätta – 60 °C, blåtvätt.
Den djefla mannen känner sig i dagarna aningen halverad.
Fyra tranor på en dag!
- Först två individer av den ”svenska” tranan Grus grus på ett fält utanför Svalboviken. Siktade på väg till orienteringstävling (nånstans i listorna finns den djefla mannen).
- Sedan två krontranor, Balearica regulorum, på Parken Zoo.
Västra Sörmland bjuder på många befjädrade sällsamheter. (Vi har pelikaner och fiskgjusar också!)
Den djefla mannen borde gå och lägga sig.
1. Pratar du fortfarande med personen du kysste för första gången?
Svårt eftersom jag inte har en aning om var hon befinner sig nånstans. Men hon är säkert lika trevlig nu som då.
2. Har du sett din bästa vän gråta?
Så klart.
3. Vilka vitaminer tog du när du var liten?
C-vitamin var gott – särskilt när man slickade i sig de sista resterna av brustabletten. I övrigt har hela alfabetet slunkit ner i olika omgångar.
4. Vad åt du senast?
Fruktsallad på rent okynne.
5. Har du fått någon komplimang i dag?
Visst! Bland annat har Sigge (4 år) prisat min armbåge.
6. Har du varit med i en rättegång?
Guskelov inte.
7. Är du polare med grannarna?
Norrgrannarna är våra bästa vänner. I övrigt artiga samtal över staketet.
8. Vilka språk pratar din mamma?
Svenska, tyska, engelska, lite franska. (Haha, hon kommer säkert att komplettera i kommentarerna …)
9. Vilka länder har du bott i?
Sverige.
10. Senaste piercingen?
Jag besitter endast naturliga fistlar och kroppsöppningar.
11. När åkte du senast bil i mer än 15 minuter?
Nån gång i veckan.
12. Gay?
Nej.
13. Har du däckat/spytt för att du har druckit?
Nix.
14. Har du äggat någon?
Nä, fy vad nedrigt.
15. Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Nä. Mindre kul än strul.
16 finns inte.
??
17. Har du varit på stranden?
Vi badade i Borsökna ett par gånger i juni.
18. Har du haft en stalker?
Nä, men det känns så ibland när jag försöker jobba på eftermiddagarna och små och stora gör inbrytningsförsök i mitt arbetsrum.
19. Minns du din/dina musiklärares namn?
7, 8: Montoya (Jan-Erik Olsson) – en legend! 9: vet inte. Gymnasiet: hon hade frisyr som liknade ett marsvin, men vad hette hon …?
20. Hur bra är din syn?
Lite tradigt närsynt, så där, så att jag inte kan köra bil, se på bio eller springa orientering utan glasögon eller linser.
21. Har du varit på ett party?
Ja, förra veckan – och hade jättekul.
22. Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Om Haj-Charlott var med mig.
23. Vad skulle du säga om jag sa att jag är kär i din bror?
Osis!
24. Har du varit utomlands?
Har jag det? Nä, det var ett tag sen.
25. Har du sett din bästa vän naken?
Jag tillhör den frigjorda sextiotalsgenerationen. I skolan firade vi helikopterfestival genom att dansa jenka i duschen.
26. Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Jag hoppas att Lotten och jag strålade lika mycket som min kusin och hans fru gjorde förra året.
27. Skulle dina föräldrar bli arga om du blev avstängd från skolan på grund av slagsmål?
Ja.
28. Var är dina syskon just nu?
I Västerås resp. Lund, tror jag.
29. Vad är den senaste drömmen som du minns?
Ingen just för stunden.
30. Vem ringde dig senast?
Lotten som ville ha råd om vilken pocket hon skulle köpa.
31. Vilken tid gick du upp i morse?
Senare än 8, tidigare än 11.
32. Vad ska du göra i helgen?
Städaläsajobbagosaskrattaspringamålabärakånkaätaspela … som vanligt.
33. Vad står det i det fjärde sms:et i din inkorg?
Hemglassbilen kommer!
34. När var du riktigt sjuk senast?
I våras var jag vissen nån gång.
35. Vilken kändis tog du på senast?
Länge, länge sen … nån författare, förmodligen.
36. Vad finns i din backficka?
Har inte ens en bakficka.
37. Har du färglinser?
Nä, men transparenta.
38. Vad gjorde du klockan två i natt?
Sov.
39. Vad är det första du gör på morgonen?
Tassar ner i köket, lagar gröt i mikron, sätter på te och läser SvD:s ledare.
40. Vad ska du göra efter det här?
Gå och lägga mig.
Jag tycker att NEs definition av ordet pekoral är så elegant. Snudd på Ugglan-klass!
’litterärt verk kännetecknat
av den icke avsedda komiska effekt som uppstår ur
kontrasten mellan författarens aningslösa
banalitet och hans misslyckade ansträngningar att
imitera en högstämd eller högtidlig stil.’
Idag är det ont om skribenter som söker en ”högstämd eller högtidlig stil”. Följaktligen är nyskrivna pekoral av hög klass sällsynta. Den som vill njuta av sköna pinsamheter bör därför söka sig till antikvariatens fyndhyllor, snarare än till bibliotek och boklådor. I min egen bokhylla står många sådana rara bokskatter, både prosa som ”Spöket på slottet Falkenstein eller Sanningens seger” av Ferd. Schriebler (ca 3 000 sidor) och poesi som ”Kärleken och poeten” av Frazie.
Men det finns fortfarande ett och annat kulturellt reservat där pekoralen får fröjdas fritt på enfaldens gröna ängar. Inom den politiska retoriken, t.ex. Eller i populärmusiken. Här kommer en topp-4-lista.
På fjärde plats: Plura Jonsson.
Jag försöker att gå som en man
nerför hjärtats ensamma gata.
Där kärlek och hat går hand i hand,
sitter jag och bara saknar dig.
(Eldkvarn: Kärlekens tunga)
På tredje plats: Joakim Tåström med kumpaner
väst e väst
öst e öst
ge mig tröst
vid ditt bröst
(Ebba Grön: Tyna bort)
På andra plats: Mauro Scocco.
Det här är en sång för alla dom
som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla dom
som inte kommer hem till någon som frågar hur det är
Den här sången är till dom
(Till dom ensamma)
And the winner is: Hansson de Wolfe United med Lorne de Wolfe och Dick Hansson (om nu någon händelsevis skulle komma ihåg dem).
Min diamant
med sådan glans.
Jag kan lova dig
jag sätter aldrig dig i pant.
Du gör mig rik
med din mystik;
jag kan säga dig: du är unik.
(Min diamant)
Value for money
Jag är fri, fri, fri när jag vandrar på gågator och genom shoppinggallerior. Vi har nämligen infört konsumtionsförbud i familjen eftersom Lotten snart ska till USA – kulprylarnas, sportklädernas och facklitteraturens förlovade land. Därför kan jag gå i lugn och ro och spana på folk och glo på manicker utan att bli smekt av hagalenskapens tusenfingrade flimmerhår.
Om det mesta som går att köpa kan jag förresten säga att det inte är värt pengarna. Spånplattemöbler, korkade tidskrifter, sönderfallande skor och flottiga muffins – alla ger de dålig eftersmak (särskilt muffins).
Men några saker i min stad är verkligt prisvärda. Låt oss gå en sväng:
1. Först går vi till musikaffären och köper en kinabyggd westerngitarr med solitt granlock. De kostar tvåtusen spänn idag, och är riktigt anständiga vad avser ton och spelbarhet. Ingen begriper hur kineserna kan få ner priserna så radikalt. Men faktum kvarstår: en sån gitarr kan skänka dagliga timmar av glädje i minst ett decennium.
2. Sen går vi till pastarestaurangen Parmasoni på Kungsgatan där man kan glufsa pasta och slafsa sallad för två tjugor ända tills de stänger stället. En ren och snygg matsal med perfekt service.
3. Till slut går vi till biblioteket och hyr en högklassig och aktuell film för 20 kronor. Med tre dagars lånetid gives utrymme för att gå igenom extramaterialet för den som så önskar.
PS Kom på en sak till: årskort på Parken Zoo som ska inköpas under försäsongen. Ger många glada stunder i Fantomenland.
Tillägg till antimobbing-metod
Jag googlar på den svenska webben om begreppet ”mobbing”. Rätt som det är stöter jag på en sida som lär ut den så kallade Gemensamt Bekymmer-metoden. Det rasslar av tioöringar i min hjärna när jag läser. Det här är alltså manuset till den bisarra pjäs vi tvingades delta i för några år sedan, då en person jag älskar så innerligt fick stryk varenda dag i skolan.
GBm är, som jag ser det, en love, peace & understanding-metod som går ut på att de vuxna pedagogerna ska smycka sig med blommor och känna sig Bamsemysiga och förträffliga. Hade de följt upp resultatet av hela denna hycklande härlighet hade de bleknat av förskräckelse.
Därför ska jag be att få lägga till en fas V till metodbeskrivningen:
Nöjda med att ha ljugit sig blå under samtalen i fas IV återgår de misstänkta mobbarna till att håna, frysa ut och fysiskt misshandla (det i pedagogens ögon f.d.) offret. Nu har deras självförtroende växt eftersom de insett att de enda som stod i vägen för deras maktutvidgning, dvs. de vuxna på skolan, är fullkomligt tand- och aningslösa.
Som en särskilt roande detalj i den nya vågen av trakasserier använder de sig av sådant som framkom under de förtroendefulla samtalen. Eftersom offret där – i försoningens namn – gav upp de sista resterna av sin stolthet är han eller hon nu fullständigt hud- och försvarslös.
Samtidigt sitter pedagogerna i lärarrummet och njuter av den varma, goa känslan i maggropen. En behaglig stämning!
Okulär bestickning
När jag kom noterade jag att många gäster stod ute på altanen och pratade. Jag förmodade att de ville kasta ett öga på de vackra omgivningarna innan de åt.
Så jag smet i pausen mellan huvudrätten och desserten och gav mig ut i det kvällsfuktiga gräset för att leta. Och titta så mycket jag fick ihop!
Hettvilling
Ett trögtryck hasade sig över Skanderna och lade sig tungt tillrätta. Nu kravlar vi i dess hull, plattas till av valkarna och söker skugga i de fuktiga vecken.
– Herr Trögtryck, Herr Trögtryck, luften tar slut.
– Sätt dig i källar’n, låt bli att gå ut.
– Herr Trögtryck, Herr Trögtryck, när ska du gå?
– När ingen kan andas och alla är blå.
Under trögtryckets kropp tänks inga tankar till slut. Föreställningar, insikter och uppslag förångas och gnuggas in i den blåa himlen.
Vi spikar fast oss på stranden, spänner ut oss som hudar i garvarens verkstad och låter solen suga oss fria från vett och sans.