Varför är intelligenta män som tilldelats inflytande i sin egen lilla maktsfär så förbannat otrevliga ibland? Vad vinner de på att torka hundskiten från sina skor på andras nytvättade självaktning? Älskar de att känna sig ensamma och oälskade? Upplever de sina sura, ogina utdunstningar som god och stärkande alpluft? Suktar de efter att tillhöra drumlarnas hall of fame – en ekoxe med groteska käkar, spetsad på sin egen inbilskhet?
Kategori: Livet
Självbetraktelse
Jag kommer ingenstans ifrån, och jag är ingenting man begriper sig på. Mina intressen är oöverblickbara och mina kunskaper hör inte ihop.
Var kommer du ifrån?
– Nordvästskåne, skulle man kunna säga. Men inte riktigt. Jag pratar inte som dem. Och jag är bara delvis som dem. Men jag är stolt över att jag kan härma skåningarnas sätt att tala. Och visst finns det platser på skånskt territorium som jag betraktar som mina.Vad gör du?
– Skriver, men jag är varken journalist eller författare. Å andra sidan skriver jag i tidningar och ger ut böcker då och då. Borde kanske kalla mig uppdragsskribent. Men å andra sidan drar jag in mer pengar som föreläsare. Fast där är jag nog lika mycket performer som utbildare.Vad är du intresserad av?
– Allt.
Allt?
– Jo.
Kan du specificera?
– Nä.Vad vet du?
– Väldigt mycket. Samtidigt skulle du bli förvånad över hur mycket common knowledge som jag inte besitter. Vissa elementära ting vet jag inte ett smack om.
Så där har det alltid varit. Jag har alltid betraktats som ombytlig och ogripbar. Lite otillräknelig, kanske, hotfull för många. Kullerbyttorna har sett som slingrande, nyfikenheten som snokande, bullrigheten som uppblåsthet.
Men Tigger är bara ett mycket skuttigt djur, och menar inget illa med det.
Mellan båten och bryggan
Dags att lämna sommarholmen och stäva ut på fjärden. Dags att sluta vimsa med fjärilarna över de nickande grässtråna, dags att göra avskedshonnör inför de blyga blomsterna, dags att skyla kroppen och nyktra till.
På bryggan sätter oviljan in, alldeles efter att högerfoten – den sakliga – satts ner på den väntande båtens däck. Vänsterfoten vägrar lämna de tjärade plankorna, tjusad av eftersommarens sirensång, färdig att rusa in bland björkarna, falla framlänges under de lavtäckta aplarna och ruttna med fallfrukten i det gulnande gräset.
Så glider min undre halva isär, kilen mellan mina lår blir bredare och bredare, det blir plats för en katt, en gårdvar, en praktfet sugga …
Då vräker jag min tyngd mot båten, och alla halvorna av mig dråsar ihop på plåten. Kapten suger på pipan, snurrar på ratten, drar i snöret och båtvisslan tjuter så att hela den höstblanka fjärden ryser.
Jag reser mig upp och ser bort mot synranden med grumlig blick.
Svettig i käkvinkeln
Sommarmonstret krälar över landet, dreglar sol över gulnade gräsmattor, flåsar in värme i sovrum och kök och får oss att svettas på platser vi knappt har namn för. En saltvattenpärla glider från käkvinkeln, följer carotisartären och lägger sig på plats i något som jag skulle kalla nyckelbensgropen. Det ångar i knävecken och pannan ligger fuktblank som ett nyskurat fördäck. Jag står på näsan och pekar ut kursen: Framåt! Framåt!
Kom och köp!
Upplysande seminarium
Här kommer ett meddelande från vår fodervärd:
Om du är småföretagare eller jobbar med kommunikation tror jag du kan vara intresserad av det seminarium som äger rum på Sidenväveriet (nära Slussen) på fredag eftermiddag. Tänkte bara berätta att det finns platser kvar.
Påskpuss från Ironic Software
Jag hade redan dragit fram kontokortet när jag fick följande besked från Ironic Software:
Vid sällsynta tillfällen blir man faktist belönad för att man är en (notorisk) early adopter (i det här fallet av pdf-katalogen Yep).
Mac OS-användare: Ta en titt på Leap som introducerar ett helt nytt sätt att hålla ordning på filer. Ironic Software har lagt ut en räddningsplanka för dem som vill undfly kaoset på hårddisken.
Den djefla mannen fann vid löpning i sörmlandsskogens mossar ett bronsålderskit för solriter. Dels en ärgad bronsskiva med proto-runor, dels två kultyxor i guld. Därtill en svartnad, skrumpnad läderluva. På en en berghäll strax intill fanns en bruksanvisning inristad.
*den djefla mannen springer runt i trädgården endast iklädd läderluvan och ett höftskynke och gör volter över ryggen på en ilsken tjur, rullar sig i leran, smörjer in sig med bävergäll, applicerar utsvultna blodiglar vid tinningarna, viftar hotfullt mot molnen med kultyxorna, bankar kraftfullt med en tallkotte på bronsskivan, inandas röken från glödande örter och utstöter välsignelser och svordomar som inte yttrats i landet sedan 1200-talet före Kristus*
Så. Nu är det bara att vänta på solen.
Halleluja, den är frisk igen!
Idag kom den – den första riktiga uppdateringen till Mac OS X 10.5 Leopard. Och för första gången på två månader funkar min internetuppkoppling utan att jag startar om datorn varannan timme.
Det finns så mycket som kan göra en så glad.
Pensionärsorientering i Köping
Grönklädd och rakryggad, upplyst av februarisolen står han på hörnan och väntar på skjuts. ”Nu bär det av!” & ”Fyra banor i Köping.” och ”Visst skulle du kunna hänga med.”
Så kommer en bil sakta rullande, sväljer den rakryggade gamle mannen och sen bär det av till Köping och fyra banor. Själv fortsätter jag hem och tänker på blöta små kärrpussar och skrapet av ståldubbar mot fönsterlavstäckta hällar och skärmar gömda i skrevorna och hur ljuvligt det vore att låta februarisolen lysa mot mig och giva mig frid.
Hem, hem för att äta min groda i arbetsrummet. En stor statlig rapportgroda på 220 000 tecken. Förvissad om att jag är starkare än alla mina frestelser.
"Eat that frog": a metaphor for tackling the day’s most
challenging and most prone to procrastination task.