Den jag älskar och jag debuterade igår. Våra samstämda rörelser fick oss att svettas tillsammans i sommarmörkret. Vi flämtade i otakt, insvepta i nattens dofter.
Kategori: Livet
Recept på lycka
Många i det här landet tror det är svårt att bli lycklig här. De söker lyckan på krångliga sätt och underliga platser och blir besvikna när de trasslar in sig i sina intrikata planer.
Men för den som har en näsa i ansiktet är det bara att vända sig om och se vartåt den pekar. Lyckan vinkar tillbaka från alla håll. Den finns i små söta blåbär under tallarna, i molntussarna som rullar som tumbleweed över himlens blåa prärie, i en jadegrön liten simpöl i ett övergivet grustag.
Jag vet, för jag var där idag och tittade efter.
Fysisk status: godkänd
Min fysiska statusmätare det senaste decenniet har varit de vår- och höstträningar som arrangeras på tisdagskvällarna av Eskilstunas orienteringsklubbar. Om jag i värdig styrfart kan ta mig runt långa banan så betraktar jag mig själv som en man i mina bästa år.
Därvidlag var 2008 ett arbetsamt år för en gammal idrottsman och kroppsneurotiker. Jag drogs nämligen med ett dåligt knä, och all fysisk aktivitet var i princip någon form av rehabiliteringsträning.
Men nu – halleluja, jag är frisk igen! – så kan jag betrakta mig själv som me, myself & I, ego, moi, ich och så vidare. Jag lullade runt i den vresiga skogen öster om Stora Sundby och de flesta stegen var löpsteg – många av dem väldigt låga, men dock.
Jag vet inte mot vem jag ska rikta min tacksamhet, men tacksam är jag över att få vara med igen.
Vi tog hit våra barn, till livets gröna höjd, och därför måste vi också se till att de inte kliver för långt ut på den klippa som stupar mot … vad det nu är där nere. (Jag frågar mig: kan det verkligen – som här – vara en grund liten bäck i en skuggig lövskog, där den fuktiga luften doftar svampmylla och regnvåta sommarblomster?)
Den är här!
Nu är första numret av Militär Historia ute. Your's truly har bidragit med både signerat och osignerat.
- krigsdagboken
- språkspalten
- ett par nyhetsnotiser
- museirecension (RAF-museet).
En människas ordning
I lådan mellan förarsätet och passagerarsätet hittar jag två Rollo-kolor och en Dumle-kola. De säger något om mig. Från min far har jag ärvt en uttalad känslighet för blodsockerdippar; utan socker i hjärnan har jag inte bara svårt att tänka – jag tappar också greppet om den situation jag befinner mig i, oavsett om det handlar om föreläsning eller bilkörning.Det är därför jag, precis som min far gjorde, placerar små sugarfixes på strategiska ställen.
Under loppet av tre månader har jag besökt en lång rad museer, berömda byggnader, monument och allmänt kända ställen. På varje plats har jag försökt hålla hjärtat vidöppet för upplevelser och ögonen öppna för förtjänster och brister när det gäller framställning och pedagogik.
- British Museum, London
- Imperial War Museum, London
- Royal Air Force Museum, London
- Churchill Museum, London
- Cabinet War Rooms, London
- CERN-museet
- International Red Cross and Red Crescent Museum, Genève
- Musée international de la Réforme, Genève
- Patek Philippe Museum, Genève
- Domkyrkan i Genève
- Naturhistoriska Riksmuseet (inkl. Cosmonova), Stockholm
- Kosackmuseet + kosackbyn på Chortytsia-ön vid Zaporozsje
- Gammelsvenskbyn
- Örlogsmuseet i Mykolaiv
- Krigsmuseet i Sevastopol
- Hamnen i Sevastopol
- Krimkrigs-panoramat i Sevastopol
- Vorontsov-palatset
- Livadija-palatset (där Jaltakonferensen ägde rum februari 1945)
- Chersones (grekisk/romersk ruinstad utanför Sevastopol)
- Slagfältet vid Balaklava
- Hamnen i Balaklava
- Krimkhanens palats i Bachtjysaraj
- Friluftsmuseet över andra världskriget i Odessa
- ”Potemkintrappan” i Odessa
- Fortet i Bender med museum
- Stadsmuseet i Bender
- Platsen för kalabaliken i Bender
- Slagfältet i Poltava med museum
- Stadsmuseet i Poltava
- British Museum
- Vasamuseet
- Imperial War Museum
- Slagfältet vid Balaklava
- Livadija-palatset
- Chersones
Någon är saknad
Någon var här alldeles nyss, någon som vi saknar alldeles oerhört.
Krigsspelet i Poltava på själva minnesdagen var som sagt mest trams, och dessutom kunde man ju knappt se vad som försigick eftersom Poltavaborna hade gått man ur huse för att titta på spektaklet. Men när jag studerade de dassiga foton jag fått med mig hem lade jag märket till en intressant detalj.
Sovjetisk bilskönhet
När man tröttnar på Poltava-politik och sommarhetta kan man ställa sig under ett träd och njuta av sovjetisk industridesign. Inte varje dag man ser en Zaporozhets med solstol på taket.