Kategori: Världen

Det är så trevligt att drabbas av den typen av insikter som bär med sig löften om en enklare, trivsammare och framför allt billigare framtid. Som att man t.ex. egentligen inte är ett dugg intresserad av dagens svenska teater (bort, bort med det dåliga samvetet för att man aldrig tar sig tid) eller av att läsa Elfriede Jelineks böcker (bort, bort med det dåliga samvetet för att man aldrig tar sig tid).

Häromdagen gick jag på bio för att se en våldsam film om hur den fasansfulla döden alltid kommer att söka upp oss och segra, oavsett hur mycket vi än krumbuktar oss, kämpar vidare och uthärdar smärtan av livets törnar och slag.

Det var

• trångt
• snackigt
• bökigt
• dyrt.

Dessutom var han som satt framför otrevlig och stingslig och hon som satt bakom en ”oooohh!”-are och ”uschvahemskt!”-are vilket medförde att jag studsade in och ut ur fiktionen som en numminensk gummiboll.

Nej, minsann. Film ska man se på en MacBook som ligger varm och snäll på ens mage. Och hörlurar ska man ha, som avskärmar en från världens ävlan, storm och strid. Du och jag, filmen!

Jag älskar narcissisten som komisk rollfigur. Vem gör inte det? Ett själviskt ärkesvin som använder andra som instrument för att få utlopp för sina impulser och drifter, utan ansvar eller medkänsla, skenhelig, harhjärtad och opportunistisk.

Varför det? Jo, för att vi känner honom så väl; han sitter ju mitt i vår hjärna och gastar som ett bortskämt barn. ÄTA KAKAN! SLÅ TANTEN! KLÄMMA TUTTEN! BANKA GLASET! VÄLTA BORDET! KISSA GOLVET!

Han är Herr Såfårmanintegöra, ständigt spelande en bakvänd visa: ”uppochner, nerochupp / grisen gal i granens topp / sparka tant, släppa skit, leva på kredit!” Den texten utgör viktig referensinformation för de mer sansade delar av hjärnan som verkligen styr vårt beteende – framför allt bland våra artfränder.

OCD, vad är det? Jo, det är en sjukdom där man förbannats med förmågan att kunna höra Herr Såfårmanintegöra sjunga, och hans baklåt kan verkligen vara skrämmande ibland när han sjunger om nedbrända hus och folk i blodpölar. De flesta slipper för höra den låten för det mesta, men ibland tränger den igenom. Perronglåten kan till exempel de flesta gnola med i: ”hoppa framför tåget, hoppa framför tåget, ja jag sa hoppa framförtåget nuuuuu”.

Hittills har min favorituttolkare av Herr Såfårmanintegöra varit Kung Ubu, men även Kalle Anka och Socker-Conny spelar ju rollen med den äran. Min nya favorit är Punch som bland annat slänger ut sitt barn genom fönstret och slår ihjäl både sin fru och polisen. Sök på ”Punch and Judy” på Youtube så hittar du mängder av filmade föreställningar!

Jag önskar, jag önskar. Jag ville jag vore. (vilja, åstunda, eftertrakta, längta efter, söka, drömma om, åtrå, hoppas på, fika efter, anhålla om, begära, förvänta). Vredens barn bad mig.

• Först av allt vill jag ha en universell multiabrovink – gärna av den moderna, digitala typen (men en ångdriven i glänsande mässing går också bra).

• Sen vill jag ha nya Icebug-dojjor och Crafts vintertajts.

• En effektbox.

• En resa till pyramiderna i Giza, Victoriafallen samt Grand Canyon för att utforska begreppet STOORT. Tittar gärna på vithajarna utanför Kapstaden om flygkaptenen är villig att göra en avstickare.

• Ett nytt bokkontrakt vore också skoj att få.

• Slutligen vill jag ha en stor låda med några miljoner hederliga, hyggliga, nitiska och framför allt omutbara tjänstemän att placera ut i korrupta statsförvaltningar världen över samt en outtömlig energikälla utan säkerhets- eller avfallsproblem.

Apropå tesen att ”ett förlamande säkerhetstänkande har gjort svenskarna rädda för själva livet.” (David Eberhard, psykiater och debattör)

• Länk 1
• Länk 2

När man köper ett strykjärn från Philips får man med en lapp som bemöter den djupa oro vi alla bär på: att vi ska få hjärntumör när vi stryker. Eller nåt.

”Den här apparaten från Philips uppfyller alla standarder för elektromagnetiska fält (EMF). Om apparaten hanteras på rätt sätt och i enlighet med instruktionerna i den här bruksanvisningen är den säker att använda enligt de vetenskapliga belägg som finns i dagsläget.”

JAG tänker inte helga några namn JAG vill välja själv vad jag gör med min stund på jorden  JAG kräver vårt dagliga bröd på regelbundna tider JAG vill inte inrätta mig efter någon annans regler JAG vill ha skydd från vinden och regnet JAG vill inte förlåta JAG vägrar att  kompromissa JAG vill inte ha din beröring JAG vill aldrig någonsin lida JAG vill bli lämnad i fred JAG tillåter inte andra att försvara sig JAG vill inleda mig i frestelse JAG vill inte kännas vid några synder JAG vill uttrycka mig fritt JAG vill inte ha några mothugg JAG vill säga till när jag tycker nåt är fel JAG vill inte ha några förebråelser JAG vill besparas från det onda JAG behöver inte frälsas eller räddas JAG vill ha makten över mitt liv JAG vill inte stå efter någon annan i rang JAG vill ha tröst när jag gråter JAG vill lämna din famn när det passar mig JAG vill att du lyssnar noga på mig JAG vill slippa dina förmaningar JAG avsäger mig makten och äran och evigheten

JAG=?

juxtaposition: samordning av flera element  (bildn. till lat. juxta ’bredvid; tätt intill och position)

Element 1:

Element 2:

”Beskriv den människa som i glans
sitt släktes likdräkt sydde
tills Gud och Satan hand i hand
i ett förstört, förgiftat land
kring berg och backar flydde
för människan: askans konung.”

Harry Martinson: Aniara (sång 40)

… och i nedförsbackar ökar det. Men TIDSdifferensen är densamma! Det vet varenda sportjournalist, men ändå sitter de där i teve och säger att "han har börjat ta in lite" trots att det bara ser ut så.

Jag tänkte på det där under valvakan när den ”andra prognosen” kom och det började krylla som i rödmyrebon på vänsterns valvakor. I studion började de prata om hur märkligt det var att den första prognosen (vallokalsundersökningen) hade slagit så fel och att man minsann aldrig kunde veta på förhand.

Men snälla människor! För den som läste innantill i tabellerna på Valmyndighetens sajt så var det uppenbart att den blåa stapeln skulle växa fortare än den röda under andra halvan av sammanräkningen. Det räckte med att titta på de extrema siffrorna  i Stockholms län och Stockholms kommun (36 resp. 18 % för m resp. s!) och räkna efter hur stor andel av de oräknade valdistrikten som befann sig där.

”Ujujuj, det här är ovisst!” tjoade alla och babblade på, blablabla, och rätt som det var upptäckte de att ”Nämen, nu har ju, öh, de blåa … oj!”

Ganska tramsigt, var det.