två veckor kanske tre han började bli van vid proceduren trots att han bara vistades i fönsterlösa rum började han finna tecken som kunde skvallra om vilken tid det var på dygnet förhörsledaren var en medelålders man och det syntes tydligt om han hade befunnit sig djupsömn före förhöret i vaktens mustasch fanns vid ett tillfälle en äggsmula och det var ju rimligt att anta att den hamnat där under frukosten senare skulle han många gånger undra medan han vandrade förbi de dystra fasaderna i stadens södra delar om det var bakom någon av dem som han genomlevt sin prövning lidande ja men också en väg till självkännedom att utsättas för prövning ett Vergilius-citat: forsam et haec olim meminisse iuvabit
Kategori: Okategoriserade
Kungsgatan, aprilsol
Ett minne från högstadetiden i Höganäs: friluftsdag på Julivallen, vi sitter klassvis på en gräsmatta och väntar. Bredvid min klass sitter det som på Kullaskolan kallades K-klassen, dvs. OBS-klassen. Trots lärarnas tillsägning sitter de och kastar gräs på varandra.
– Sluta kasta gräs! säger nån av dem.
– Men du kastar ju gräs själv, säger nån annan.
– Ja, men det är för att ni ska sluta kasta gräs.
Jag har burit med mig denna lilla konversation genom livet och kommer alltid att tänka på den när människor på olika sätt fördjupar sina problem genom att göra mer och mer av det som ställer till problemet istället för att göra – precis tvärtom!
Ett sådan problem är alla de förnipplade, förkromade och förgasade bilarna utanför våra skolor. (Det lär för övrigt se likadant ut över hela landet.) Ängsliga föräldrar DHL-levererar sina barn billedes till skolgårdens gräns EFTERSOM DET ÄR SÅ MYCKET TRAFIK VID SKOLAN. Och med åren har det bara blivit värre och värre, enfaldigare och enfaldigare. Vid Mesta skola finns det strikta regler om att alla barn ska lämnas vid vändplatsen samt att skolparkeringen är off limits. Men de reglerna har urholkats rejält och många smitbilar på ett ton eller mer rullar bland skolbarnen på 20–40 kg.
Idag knackade jag på rutan till en blå liten bil som just avlevererat en pigg tjej vid infarten till skolparkeringen. Det är cirka 50 meter bortom den gräns inga föräldrafordon ska korsa.
– Hej, sade jag så vänligt jag kunde till kvinnan i bilen. (Ni ska veta att jag bär på 10 års ilska och frustration över denna motoriserade enfald!). Jag sitter i skolans trafiksäkerhetsgrupp. (Inte riktigt sant, men jag har ett uppdrag i en kommunal referensgrupp.) Jo, vi har ju sagt att alla barn ska lämnas av borta vid trottoaren vid vändplatsen.
Svaret jag får är nånting om att ”då korsar barnet vägen längre ner och där kör det ju bilar som kör in här till skolans parkering” eller nåt i den stilen. Om jag förstod saken rätt är hennes resonemang sålunda att ”eftersom folk bryter reglerna och kör in till skolparkeringen så ser jag mig nödd och tvungen att bryta reglerna och köra in till skolparkeringen”. Kasta gräs för att de andra ska sluta kasta gräs, typ.
We are a sorry lot, indeed. Mänskligheten, då alltså.
Första passet med klubben
Klafsade, trippade, pulsade och lufsade runt en rejäl runda i skogen vid Torshälla. Snön låg kvar på norrsidor och där skogen står tät, stigarna var antingen isiga, snöiga eller leriga, kärren var plaskdammar, hällarna snorhala. Solen sken, och allt kändes underbart – om än en smula stelt. Gubbidrott kräver mycket planering – hårda träningspass kan knappast ske utan vilodagar emellan. Och styrketräning på onsdagen känns i låren på lördagen.
Så var det inte när jag var ung. Att det var bättre förr på den punkten går inte att förneka.
Andtruten orienterarfundering i lårdjup, fuktig snö: att ta sig fram i skogen är inte längre en utopi, bara idioti. Också ett vårtecken.
Ja till att lyfta fram & belysa folkmordet på assyrier, armenier etc. 1915. Nej till att rösta om det i staters parlament.
Soffkejsaren fick silverraggen på min rygg att resa sig. Men bara för en stund; nu är jag lyckligt prestigelös igen
Min Egypten-bok finns på rean till zuperpris: http://ping.fm/Q6aiS
Igår sjöng takdroppet befrielsens sång. Men idag sätter sig vintern på oss igen med sitt stora vita arsle.