Högtidlighet, innerlighet, närvaro – det är svåra känslor för moderna svenskar. Så när vi kommer på oss själva med att faktiskt tycka att det är kul med ringlekar, charmigt med knätofs och klämmigt med dragspel måste något göras.
Fort, fort! Fram med lite schlager som för oss tillbaks till den trygga nutiden.
Puh, det var nära!
Tänk om man kunde ha turistmage hemma istället?
Under ett par dagar var jag tvungen att slinka ifrån här och där och leta bekvämlighetsinrättning. Den här på stadsmuseet i Astrachan tog priset! Notera att toapappret ligger ovanpå kanten till båset i form av små rivna tidningsbitar – korgen är till för det använda toapappret.
Här vill man bara sjunga den gamla Sabrina-hiten från 1988 (?):
Bajs, bajs, bajs, I’m lookin’ for a good time!
(Stalingrad 2006 – bilder från en slagfältsresa i mars 2006. Denna bild: 26 mars)
Överallt i Ryssland (och Ukraina med, för den delen) möts man av minnesmärken från Det stora fosterländska kriget – statyer, monument, parker, museer.
Järnvägsstationerna är ofta pyntade med biffiga krigshjältar i sten och dramatiska målningar i jätteformat. I vilken stad vi befinner oss här kan den historiskt bevandrade avgöra med hjälp av slagfältskartan på väggen. Den karakteristiska utbuktningen av frontlinjen skvallrar om att det rör sig om Kursk. Här stod världskrigets största pansarslag sommaren 1943. Två miljoner soldater deltog. Två miljoner!
(Stalingrad 2006 – bilder från en slagfältsresa i mars 2006. Denna bild: 28 mars)
Söndagen den 26 mars var det val till ukrainska parlamentet. Överallt där vi for – som här i Zaporizjzja – vajades fanor i regnbågens alla färger. Som synes även blodröda fanor med hammaren och skäran. I barnahänder.
För åtta år sedan, i valet 1998, fick den röda terrorns arvtagare 25 % av rösterna. Lyckligtvis kom ukrainarna på bättre tankar efter den orange orangea revolutionen. Nu i mars kom kommunisterna med nöd och näppe in i parlamentet (Verkhovna Rada) med 3,7 % av rösterna.
(Stalingrad 2006 – bilder från en slagfältsresa i mars 2006. Denna bild: 23 mars)
Den 22–31 mars deltog jag i mitt livs mest besynnerliga och omvälvande resa: tillsammans med 50 andra historieentusiaster for jag runt på ett chartrat tåg i Ukraina och Ryssland och besökte bl.a. Kiev, Zaporozjekosackernas ö Chortytsia, Azov, Volgograd och Kursk.
På en vecka tog jag uppemot 1 000 bilder och det finns mycket att säga om de flesta av dem. Med början idag kommer jag att publicera några av de intressantaste.
”Falloid” tänkte jag först. Ett ord jag inte använder så ofta.
Sen tänkte jag på den läbbiga parasiten som hoppar ur magen på John Hurt i Alien.
(Det grekiska ordet phallos lärde jag mig för övrigt när jag som gosse besökte hällristningarna i Tanumshede där allt av manligt kön har två saker som står ut: ett svärd (nedåt, bakåt) och en phallos (framåt, uppåt.)
>djupt i gyttjan
bor min barndom
djupt i gyttjan
slingrar sanningens svans
djupt i gyttjan
saliga förlösning
Jag tycker att alla flickorna ser ut som om de håller på att föda barn stående. Inte undra på att de sjunger bredvid noterna, liksom:
– Sikta, sikta, sikta …. ååååhej! Äsch, jag missade 440 Hertz, men 435 får duga – om jag sprallar lite på benen så märker de ingenting.
Sen kommer Carola och VRÅÅÅÅLAR fram ton på ton och får det rätt för det mesta fast det kan inte vara kul att vara diss och fiss och komma till världen på det våldsamma sättet.
Ukraina är bäst. Hoppas ni hör det. Trots att det landet till stor del styrs av gangsters och är belastat av en genomrutten 1900-talshistoria så kommer vi att förundras gång på gång över den kompetens som dess 47 miljoner invånare besitter.
Kristina med bloggen Vredens Barn har bett mig och Lotten att reflektera över hur saker brinner egentligen. Brinner ett hus upp eller ner, t.ex.?
1. Min första ansats är att utgå från en text som jag lade ut i en proto-blogg i augusti 2002:
Jag skulle skriva en etikett till en pärm en gång. ”Utvecklingsavdelningen” skulle det stå. Eftersom jag hade tramsat till alla de övriga pärmetiketterna gav jag mig in i lite ordvrängeri. Så här såg mitt klotter ut:
Utveckling utan inveckling när vi invecklar oss med utvecklingsavdelningen, veckla ut och veckla in. Avvecklingsutdelningen.
Det där var ju intressant. In-veckling och ut-veckling är ett dynamiskt par. Men det finns ingen på-veckling som matchar av-vecklingen.
Från detta utformade jag en ordlek – en kul liten tankegymnastik medan man tittar på regndropparna som far på ett tågfönster eller skatorna som bråkar på vårdcentralens gräsmatta. Mumla orden långsamt, fundera över deras användningsområde.
Kliva in (i bilen, kanske? Verkar trångt). Kliva ut (på isen, dansgolvet?). Kliva på (ett tåg, en vagn?). Kliva ner (i en båt!). Kliva upp (på prispallen, de sista triumferande stegen, eller på schavotten. Usch!). Kliva av (känns definitivt och kanske också handlingskraftigt. Illamående i bergochdalbanan? Kasta in handduken?). Kliva över (ett smutsigt, skäggigt klädbylte i tunnelbanan). Kliva under (skumt!).
Inse. Utse. Avse. Påse? Nej, men påseende kan vi säga! Överse. Underse? Nix! Efterse? Nej, men se efter kan vi göra. Förese? Nej, men förutse ligger nära till hands. Uppse, nerse? Nej, men vi kan se upp till någon och se ner på någon. Förbise.
(Tycker du att det här verkar avvikande på något sätt? Då ber jag att få citera Salvador Dali: ”Den enda skillnaden mellan mig och en galning är att jag är inte galen!”)
Då ska vi se:
brinna upp
brinna ner
brinna på
brinna av
brinna över
brinna under
…
Nä, där kom jag ingenstans. Eller vänta!
…
brinna in
brinna ut
Får mig att tänka på julen – den kan man ju dansa ut på Tjugondag Knut.
2. Då sätter jag istället på mig naturvetarkepsen och slår upp definitionen i NE:
eld, intensiv omvandling av ett bränsles kemiska energi till ljus och värme i en flamma.
Lite längre ner i artikeln kan man läsa:
Med sina lysande, värmande, renande och förgörande egenskaper har elden, utom sin praktiska användning, spelat stor roll – och gör det på många håll alltjämt – i religiös kult, i mytologi, sagor, sägner och symbolspråk.
Hm, ”lysande, värmande, renande, förgörande” – skulle bli en cool t-shirt! Men några svar gives icke.
3. Nej, nu vänder vi oss till skönlitteraturen. Första ledtråden hittar vi i i Röda Rummet av Strindberg, kapitel 14 ”Absint”:
Han slog sig ner vid det iordningsställda bordet och kastade en bedrövad min på vattenkaraffinen.
– Varför ställer du alltid fram vatten, Gustaf?
– Därför att herr Falander inte ska brinna opp.
– Vad rör det dig om jag brinner opp! Kan jag inte få det, om jag vill?
– Herr Falander skall inte vara nihilist i dag!
– Nihilist! Vem har lärt dig det ordet? Var har du fått det ifrån? Är du galen gosse? Säg!
Han reste sig ifrån bordet och lossade av ett par skott med sina mörka revolvers.
Där har vi det. Saker brinner i själva verket inte upp, ner eller ut – de brinner opp!
Uttrycket bör dessutom uttalas med skrikig, finlanssvensk intonation; ingen lär kunna yttra orden ”brinna opp” med samma övertygelse som Lilla My.
>lövslem
jordslem
maskslem
fågelslem och snigelslem
lerslem
fuktslem
grönslem och brunslem
livsslem och dödsslem
bubblande, gurglande, jäsande slem
pyrande, surnande, stickande slem
kravlande, ålande, krängande slem
Välkommen hem.