Kategori: Okategoriserade

Westerplatte är en liten halvö precis norr om Gdansk där det första slaget ägde rum i andra världskriget. Den lilla polska garnisonen kämpade tappert mot den tyska övermakten och kom därigenom bli en symbol för försvarsvilja och uthållighet – ”ett polskt Thermopyle”.

Nån höjdare från Ukraina skulle komma och besöka monumentet denna dag, så det sprang omkring en massa bastanta polska poliser och rotade i buskarna efter gömda sprängmojänger.

Bevarat betonghus från tiden för slaget – fullpepprat med hål efter kulspruteeld och diverse mindre projektiler.

Det som imponerar i Mariakyrkan i Gdańsk är luftigheten och rymden – en vitkalkad kyrkolada utan alltför mycket katolsk grannlåt. Världens största tegelkyrka, minsann! Att den är så tom har sina tragiska orsaker: Danzig/Gdańsk for mycket illa i krigets slutskede, och så gott som hela den gamla stan är – precis som Warsawa – en kopia uppsmälld under Sovjettiden. Mariakyrkans väggar och pelare klarade sig dock rätt så väl, men större delen av inredningen förskingrades som sagt. På två ställen såg vi minnestavlor över svenska adelsmän som valde fel sida i fejden mellan Sigismund och hertig Karl och fick gå i landsflykt efter slaget vid Stångebro 1598.

Men kolla vilket vackert kyrkour de har – lundensare känner sig genast hemmastadda.

Puttigt och nuttigt längs de nygamla gatorna – äkta öststatskåkar med massiva fuktskador.

Resans första anhalt var Gdańsk vars historiska stadskärna förstördes fullständigt i kriget men byggdes upp under Sovjettiden – jämför Warszawa.

Nobelpristagaren Günter Grass växte upp i Gdańsk, eller snarare i Freie Stadt Danzig, och här utspelar sig bland annat Die Blechtrommel. (Undrar för övrigt vad åklagarna i Simon Lundström-målet hade sagt om denna kontroversiella film av Volker Schlöndorff!)

Det var i Gdańsk som den första sprickan i Sovjetväldet uppstod på Leninvarvet i Danzig precis i början av 1980-talet. Museet som beskriver det som skedde är fantastiskt elegant komponerat. Fast det syns knappast på bilden som – jag tror – visar de krav som arbetarna lade fram, bland annat rätten att bilda fackföreningar och att använda strejkvapnet vid konflikter. En fascinerande epilog till det politiska dramat var en rekonstruerad polsk butik från Sovjettiden som var – tom på varor!

Synd bara att de stängde precis efter guidningen så att jag inte han köpa en t-shirt med världens snyggaste logga.

När vi kom ut så ösregnade det över staden. Den såg grå och hukande ut under de låga regnmolnen. Människor ilade hit och dit under paraplyerna.

Är det nån mer än jag som tänker på den här sketchen när ni ser Mr Oatman på HavreFras-paketen?

Anförda av min amoraliska hustru cyklade jag, tioåringen och nästantrettonåringen till tioåringens skola och idkade civil (o)lydnad genom att klippa ner ett vresrossnår  som svalt femton platser av det ständigt fulla cykelstället. Vi utförde helt enkelt den uppgift som skolans vaktmästare, alternativt parkförvaltningen, glömt att utföra. Samhällsuppbyggande anarkism, liksom. Ordningsskapande självsvåldighet, typ.

Lagersbergsungarna blev nyfikna och cirklade runt oss på sina cyklar. Det slog mig plötsligt att det var så gängen av ungar såg ut i villakvarteren där jag växte upp: en livfull och trevligt lortig blandning av kön och åldrar. Såna osorterade barngäng fanns i barnböckerna också. Men i våra kvarter är barnen prydligt ålders- och könssegregerade. Tolvåringar leker med tolvåringar och sexåringar leker med sexåringar och aldrig mötas de två.

En fråga att ställa sig för den som vill fundera: har vi skapat en sorterad värld för våra villaungar, där den uppdelning som präglar dagis och skolor också präglar fritiden? Vore det inte trivsamt att röra om och blanda?

Märkligt det här med grupper som når en kreativ höjdpunkt med ett eller ett par album och sedan dras ner i glömskan. Ta Travis från Glasgow, till exempel, som gjorde två fantastiska album: The Man Who  (1999) och The Invisible Band (2001). Sen pööös heliumet ur deras melodistarka popballong, vilken tappade höjd och drev bort ur sikte över nästa glenn.

Travis