Kategori: Okategoriserade

Läsarbetet fortskrider. Ber att få citera två meningar jag stötte på under veckan som gick.

”Strategierna börjar inte alltid storskaligt utan kan även börja med en läroperiod av operativt och kollaborativt lärande för att nå framgång och försäljningsresultat samt brand awareness via den mobila kanalen.”

”Under marschen förstärkte han sin här med illyriskt rytteri och numidiska kohorter, slog i förbigående barbarerna i Trakien och förintade goterhövdingen Cannabas trupper.”

Märkligt det här hur långt olika skribenter når med språket –  i tiden, rummet och tanken. En del står still medan de viftar och grimascherar, andra korsar kontinenter, färdas genom årtusenden och slår en brygga mellan främlingar som fötts tusen mil och tusen år ifrån varandra.

Det här är ju så kul så att man dör. Testa hur mycket du vet om Ramses II!

När fotografen gick tänkte jag ”Ska jag mejla honom och be honom att inte ta bilden på mig, dottern och tårtan? Jag måste se ut som Jack Torrance på killing spree.”. (Notera mordvapnen i bakgrunden.)

…  blev bloggutmanad – när kan det ha varit? Det minns jag inte, men här kommer i alla fall svaren på Lottens senaste upp/utmaning.

Mina mardrömmar är så banala och enkelspåriga. Detaljer som tid, plats och händelseförlopp skiftar visserligen men drömmarnas teman är ständigt desamma:

Läste just att den fantastiske falsettsångaren Jonathan Meiburg i Shearwater är ornitolog (Shearwater betyder ’lira’ – en albatrossliknande fågel).

Med anledning av detta upprättas härmed en liten lista med fågellåtar (i ingen särskild ordning):

• Rooks (’råkor’) av Shearwater
• I Like Birds av Eels
• Blackbird av Lennon-McCartney
• Eagle av ABBA
• Tjo va’ de’ va’ livat i holken av Povel Ramel
• I’m Like a Bird av Nelly Furtado
• Albatross av Fleetwood Mac
• When Doves Cry av Prince

Uppdatering:

Det här var ju lite magert. Hjälp mig gärna att fylla på!

Det händer att jag saknar uppdelningen av Tyskland i en västdel och en östdel. Själva spänningsfältet mellan de politiska ståndpunkterna blev en generator för gränsöverskridande kulturyttringar, vilket skapade en plattform en tredje, fjärde, femte – ja, t.o.m. en sjätte metaestetisk ståndpunkt som bar på en potential och ett löfte om en arena som bar på möjligheten av en utmaning av estetiska normerna. Liksom.

Ett av de tydligaste exemplen på hur en slags pseudoradikalism kunde frodas bland smulorna från två ideologier i clinch är discogruppen Boney M –inte minst i kompositionen ”Daddy Cool” från 1976. Jag återger här texten i sin helhet:

Shes crazy like a fool
What about it daddy cool

Shes crazy like a fool
What about it daddy cool
Im crazy like a fool
What about it daddy cool

Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool

Shes crazy like a fool
What about it daddy cool
Im crazy like a fool
What about it daddy cool

Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool

(spoken) shes crazy about her daddy
Oh she believes in him
She loves her daddy

Shes crazy like a fool
What about it daddy cool
Im crazy like a fool
What about it daddy cool

Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool

Vid en första anblick kan denna text tyckas banal. Men den som gräver djupare finner snart ledtrådar som leder fram mot ett poststrukturalistiskt credo; man skulle kunna tala om en rutten civilisations svanesång, och den embryonala tillväxten hos en alternativ ståndpunkt, där det som framstår som en populärkulturens trivialisering i själva verket besitter fröet till en omvärdering av destruktiva normer, där klasskonflikten ligger utfläkt som ett ruttnande kadaver på samhällsarenan. Typ.

Eller för att uttrycka det annorlunda: allting är inte så enkelt som att Köpenhamn är huvudstad i Danmark, eller att natriums atomvikt är 22,99. Det finns alltid en problematisering att ta hänsyn till.

Se bara hur raden ”She’s crazy like a fool” med endast en rads respit följs av konstaterandet ”I’m crazy like a fool”. Vad är galet och vad är friskt i en värld där vi alla är fångar i normernas kedjor? Är det inte i själva verket så att galenskapen är den enda sunda reaktionen på en dekadent civilisation?

Det dystra omkvädet antyder en universell värmedöd, där entropin driver de unkna, patriarkala normerna – där Daddy representerar den arketypiska Fadern — mot den totala nollpunkten. Först där kan en nyorientering ta sin början. Det budskapet finns också nedlagt i låtlistan på albumet, där den civilisatoriska prövningen i spåren Daddy Cool och Take the Heat of Me följs av den hugsvalande Sunny.

Hmm, 123 poäng av 180 möjliga. Mina svaga sidor: soul, R&B och hiphop – där är jag vilse i pannkakan.

”Mix-Tape Master (109-144 points)
You are a music evangelist: the person in your network of friends who always has the coolest new
song, the one whose iPod gets picked to DJ every party. You understand the art of the segue, how
the key to the best mix-tape isn’t just the songs you pick, but how they interlock with each other.
You also know who the up-and-coming acts are and are quick to recognise where their influences lie
and whether they will make it big. You work hard at the pursuit of this knowledge, scouring music
blogs, magazines and record stores. Most importantly, you are generous with your passion – and
your friends should be very, very grateful. Still, it’s always good to get new inspiration for
your latest mix.”

Här hittar du testet.

Har f.ö. lagt upp en sida hos den utmärkta tjänsten last.fm.