Kategori: Okategoriserade

Jag älskar falnandets tid, när sommargrönskan tröttnar, lövsuset tilltar, morgnarna blir daggdisiga och himlakupan höjs.

Vroom, vroom – nu startar höstsäsongen. Jag accar i ett moln av metanolavgaser och gummirök med tre föreläsningar på en vecka.

Jag känner mig som en studsboll på krönet av Vermont Street, San Francisco. Tjohoo!

Vi satt på huk i sluttningen där tallarna stod resliga som skeppsmaster, doppade fingrarna i blåbärsriset och log mot solen med lila läppar.

Jag gillar kvällsrock, jag gillar lunchrock, men allra mest gillar jag morronrock.

Vårt hus är ingen ”machine a habiter” (Le Corbusier). Det är ett stort, vänligt djur med susande blodomlopp.

”And I stood there like a business man waiting for the train
And I got ready for the future to arrive” (Mountain Goats: Woke Up New)

Trädkronorna huttrar i sommarsvalkan. Solen har munnen full med bomullsmoln. I morgon börjar livet efter begravningen.

Himlen är nyklippt, molnen ansade. Var ska vi hänga upp solen? I öster, i öster för att hålla löftena vid liv.

Det luktar rutten tång från Öresund, men nu tror jag det mojnar. Dags för akt 3 av sommaren.