Här ligger vi och puttrar bland morotsskivor och lökringar i höstens stora kalops. Segheten försvinner när det julas.
Författare: Olle Bergman
Den som har mer tid över än jag denna fredagseftermiddag kan jämföra dessa två sånger:
Sanningen och lögnen av den ryske visdiktaren Vysotskij.
The Ballad of Love and Hate av The Avett Brothers.
Jag såg Night of the Hunter – Charles Laughtons udda mästerverk om en vidrig solochvårare, spelad av Robert Mitchum.
Gång på gång tänkte jag ”så här kan man väl inte göra film?”. Som regissör var Charles Laughton uppenbarligen en amatör. Men samtidigt är det resultat jag ser fullständigt lysande.
Det får mig att tänka på Harry Martinson och hans Vägen till Klockrike – inte alls en roman, men en lysande text att sortera in i Hc.01-hyllan.
Det regnar distraktioner men jag håller upp mitt stora fokuseringsparaply.
Ikväll är kvällen då fan är lös. Och Dracula. Och Frankenstein. Och tomten.
Skulle gärna köpa en liten sjusitsig rymdraket och åka en sväng genom Vintergatan. Pax för att styra!
Har fått nån slags kultinginfluensa med lightsymtom. Rullar neråt vägen på tvåan och försöker hålla humöret och immunförsvaret uppe.
Nu slår gråhösten till. Avhjälpes med träning, sömn och trevliga middagar.
Vilse i Finspång
Nån gång vid halvtiotiden tar jag fram min lilla rostfria plunta med självdisciplin och sveper en hutt. Sedan på med vintertajts, supertröja, vindjacka, löparskor samt ett käckt och frejdigt humör.
Ute är det alldeles mörkt, men doften av fukt och höstlöv är inte oäven.
Benen springer numera av sig själv – som förr i tiden – och jag svänger upp på en rak gata som fortsätter uppåt, uppåt, rakt i in i Finspångs inälvor av funkishus och 60-talsvillor. Sedan en slingrande cykelväg över öde gräsmattor under natriumgula lampor. Väster böjer svagt av åt höger, och norr viker undan för sluttningen. Söder försvann i en vänsterkurva och öster breder ut sig i 270°.
Snart har jag kommit där vägs ände möter utgångspunkten, och vägen tillbaka kan sökas bakom nästa aspdunge. Med andra ord har jag ingen aning vart vägarna jag springer på leder, eller om barnstugan jag springer förbi gång på gång är densamma eller sju olika.
En rund man med liten hund ger mig informationen jag behöver: trehundra meter och sen till vänster. Tänk om det alltid var så enkelt!
Uppdatering
Så här ungefär sprang jag. Sammanhängande linje = relativt säker. Streckad linje = anonyma cykelbanor, gräsmattor, villagator hit och dit utan att jag lade detaljer på minnet.
Pär Hösstle-hit
krattartider, jag känner det är någonting på gång, krattartider
krattartider, vintern verkar bli lång, krattartider
lufsar runt i en trädgård som glöder, som viskar bli det blir kallt inatt
krattartider, hej hej, krattartider
ge mig ditt vemod, ge mig din hand
ge mig allt du vill och allt du kan
krattartider, hej hej, krattartider
kylan mot kinden och lönnen i brand (oh oh oh)
vi ger krattartider till varann.
Vad nu det kan betyda …