”Härda blott ut och rädda er över till ljusare tider!” Vergilius (70–19 f.Kr.)
Författare: Olle Bergman
Sågspån på morgonen, sågspån på kvällen, sågspån i tillvarons alla möjliga ställen.
När jag hostar låter det som när man som sparkar på en säck med tomburkar. Näsan kliar som om nån stuckit en brännässla i den. Jag vill zzzooova …
I curse thee, evil November! *viftar frenetiskt med en Fantomenreflex*
Pudrar guld i form av gamla Gasolin’-album över den gråa novembersöndagen.
Tre dygn efter branden: ingen ängslan, inga självanklagelser, ingen bedrövelse – bara en jävla röra.
Man måste leva …
… som om varje vecka vore den sista, som om gröna blad kostade miljoner, som om fem välfunna ord kunde förändra historien, som om innerlighet och tillit kunde göra skillnad, som om glansen i en saltglaserad kruka kunde illuminera allt som var undangömt och dunkelt, som om siffror vore pärlor i ett sammetsskrin där fingrarna kunde vältra sig som delfiner i ett bollhav, som om alla sladdar som går hit och dit nånstans löper samman, som om telefonen på bordet låg och grunnade på goda nyheter, som om pennan var medveten som sin omvälvande kraft, som om de avbokade biljetterna var giltiga på en avbokad resa till ett avbokat möte där vi möter alla döda klasskamrater i ett dammigt och nedsläckt stadsmuseum där allt vi tappat bort på vägen står utställt och klassificerat, med namnen i darrigt bläck på gulnade etiketter, som om jorden som drösslar från krukorna en gång ska täcka kontinenten, som om stora hemligheter satt fast mellan våra tänder, som om dessa ord väntade på en läsare som kommer att dra efter andan när jag sätter. Punkt.
Drippdroppandets hus
Det finns en väldigt intressant doft i skrymslena av trähus från 1930-talet. Det är doften av tallar som stod och susade före andra världskriget – en åldrad doft av gammal snickarbod.
Den doften kände jag nyss i vårt vardagsrum där det droppar från taket ner i pölarna på byggplasten. Det såg ut som … ett väldigt blött vardagsrum. I vilken Tarkovskijfilm var det som det regnade inomhus?
Nu börjar doften av brandrök ta över även i de rum som höll sig hyggligt fräscha – en sån där doft som satt i kläderna när man var på fältövning i lumpen. Korvgrillning gone really wrong, typ.
Allt har skjutits upp på obestämd tid. Det kommer att springa folk här … in och ut … in och ut. Alla kommer att lysa med ficklampor, sniffa, humma, mäta. Orden "glödbrand" kommer att upprepas tio miljarder gånger.
Precis som Dan Andersson har jag just nu i uppgift att se till att det inte slår upp några lågor. Räddningsledaren gav mig i uppdrag att gå och spana efter rökutveckling med jämna mellanrum.
Dyker genom novembers dunkla vatten med starka bentag. Adventsljuset leder vägen.
Tidslinjer och årtal
En vida spridd inställning till historieämnet är ”jag tycker det är intressant, men jag gillar inte kungar och årtal”.
Om man har den attityden gör man det krångligt för sig.
• För det första finns det inte särskilt mycket att läsa om hur vanligt folk levde, säg, på Ramses II:s eller Alexanders tid. De enda människor vi kan komma in på livet före 1800-talet är – dessvärre – nästan bara maktens och rikedomens människor.
• För det andra så blir historien en ogripbar dimma utan datum, årtal och tidslinjer. Tidsangivelserna är inget självändamål, utan spikarna som vi hänger upp vår förståelse på!
Bifogar en tidslinje som jag och dottern snickrade ihop igår när hon läste för ett prov: Rom från 750 f.Kr–476 e.Kr. Faktaurvalet bygger på hennes lärobok.