Elva dagar efter den 22 mars.
De bygger och de bygger, ukrainarna. Om de bara bringar ordning i politiken, tuffar till sig mot Putin, vädrar ut de sura resterna av sovjetismen och får bukt med gangsterväldet så kommer vi snart att få se en ny europeisk stormakt.
Det finns 47 miljoner ukrainare. Hur många av dem känner du? Känner du ens till namnet på någon?
Damen som står högst på prispallen är faktiskt svenska – eller i alla fall svenskättling. Den kievryska furstinnan Olga (890–969) – egentligen Helga – bringade ordning i det splittrade Kievrus och var med om att införa kristendomen i den här delen av världen. Hennes man Igor – egentligen Ingvar – var son till Rurik, dvs. den svenske vikingahövding som anses vara grundare av Ryssland.
På tredje plats ser vi bröderna Kyrillos och Methodios av vilka den ena har gett namn till ett alfabet – gissa vilket!
Till vänster huserade Centralkommittén för Ukrainas kommunistparti när det begav sig – en förfärlig byggnad i s.k. Stalinbarock. Till höger ett minnesmärke över folkmordet i Ukraina 1932–33 som ofta beskrivs som en hungersnöd.
Att flera miljoner människor dog av undernäring råder det större tvivel om, men det var knappast missväxt som var huvudorsaken utan snarare kommunisternas tvångsåtgärder mot de ukrainska jordbrukarna.
Kyrkan växer sig allt starkare, och det byggs nya kyrkor överallt. Tyvärr slarvas det med detaljarbetet. Den som skärskådar de nya byggnaderna upptäcker snabbt fuktskador överallt. De enkla reglerna som svenska plåtslagare och takläggare följer skiter man helt enkelt i. Den här kyrkan, t.ex., är tre år gammal och på flera ställen rasar putsen där fukten trängt in. Men det är äkta bladguld på kupolerna, sägs det!
Kyrkor och valflaggor. Sovjettiden känns långt, långt borta.
I Sofiakatedralen, byggd av Jaroslav den vise på 1000-talet, råder fotograferingsförbud. Lika bra det, för det går knappast att förmedla den frid och den närvaro av det förgångna som råder mellan de tjocka pelarna.
