Dagens tips: Gillar du monoton hårdrock som inte gör sig bekymmer för morgondagen? Lyssna då på Eagles of Death Metal – ett av Josh Hommes (Queens of the Stone Age) sidoprojekt.
Dagens tips: Gillar du monoton hårdrock som inte gör sig bekymmer för morgondagen? Lyssna då på Eagles of Death Metal – ett av Josh Hommes (Queens of the Stone Age) sidoprojekt.
Och vet ni vad, kära vänner. Världens ände är inte ett tvärt stup ner i stjärnedjupet. Det är en färg som ingen ännu har namngett och en horisont som löper varv på varv i allt vidare cirklar.
(Kalmuckstäppen, tror jag det var, den 26 mars 2006)
… varför de får sitta kvar? I motsats till stenbelätena (Lenin etc.) kan ju dessa röda stjärnor knappast ta nån tid alls att montera ner.
Exempel 1:
Exempel 2:
Dagens tips: Undrar du vilken vecka det är? Kolla här!
Högtidlighet, innerlighet, närvaro – det är svåra känslor för moderna svenskar. Så när vi kommer på oss själva med att faktiskt tycka att det är kul med ringlekar, charmigt med knätofs och klämmigt med dragspel måste något göras.
Fort, fort! Fram med lite schlager som för oss tillbaks till den trygga nutiden.
Puh, det var nära!
Porten till den ljuvliga högsommaren …
… eller slutet på oskuldstiden och början på mörkrets återkomst?
Mestas dagmammor firade på sedvanligt sätt midsommar lite i förväg vid de gröna gräskullarna nära skolan. Dagis var där också – det kryllade av barn! Vi avslutade med att sjunga Idas sommarvisa och mot slutet blev jag så rörd att rösten stockade sig.
Tänk om man kunde ha turistmage hemma istället?
Under ett par dagar var jag tvungen att slinka ifrån här och där och leta bekvämlighetsinrättning. Den här på stadsmuseet i Astrachan tog priset! Notera att toapappret ligger ovanpå kanten till båset i form av små rivna tidningsbitar – korgen är till för det använda toapappret.
Här vill man bara sjunga den gamla Sabrina-hiten från 1988 (?):
Bajs, bajs, bajs, I’m lookin’ for a good time!
(Stalingrad 2006 – bilder från en slagfältsresa i mars 2006. Denna bild: 26 mars)
Där jag växte upp i Nordvästskåne bjöd omgivningarna på två sköna skådespel under våren och försommaren: lövsprickningen i bokskogen (t.ex. i Pålsjö skog) samt rhododendronblomningen vid Christinelunds herrgård och Sofiero.
Jag har fem – i mitt tycke – ståtliga rhododendronbuskar på nordsidan av Gula Huset. (Klicka på bilden för en rejäl förstoring.)
Fem barn, fem buskar.
Rhododendron är grekiska och betyder ’rosenträd’. Samma ’rhodos’ hittar vi i det homeriska uttrycket ”den rosenfingrade Gryningen”, Eos rhododaktylos. Det har jag lärt mig i en krigsfilm, närmare bestämt The Thin Red Line av Terrence Malick.
Överallt i Ryssland (och Ukraina med, för den delen) möts man av minnesmärken från Det stora fosterländska kriget – statyer, monument, parker, museer.
Järnvägsstationerna är ofta pyntade med biffiga krigshjältar i sten och dramatiska målningar i jätteformat. I vilken stad vi befinner oss här kan den historiskt bevandrade avgöra med hjälp av slagfältskartan på väggen. Den karakteristiska utbuktningen av frontlinjen skvallrar om att det rör sig om Kursk. Här stod världskrigets största pansarslag sommaren 1943. Två miljoner soldater deltog. Två miljoner!
(Stalingrad 2006 – bilder från en slagfältsresa i mars 2006. Denna bild: 28 mars)
Söndagen den 26 mars var det val till ukrainska parlamentet. Överallt där vi for – som här i Zaporizjzja – vajades fanor i regnbågens alla färger. Som synes även blodröda fanor med hammaren och skäran. I barnahänder.
För åtta år sedan, i valet 1998, fick den röda terrorns arvtagare 25 % av rösterna. Lyckligtvis kom ukrainarna på bättre tankar efter den orange orangea revolutionen. Nu i mars kom kommunisterna med nöd och näppe in i parlamentet (Verkhovna Rada) med 3,7 % av rösterna.
(Stalingrad 2006 – bilder från en slagfältsresa i mars 2006. Denna bild: 23 mars)
Den 22–31 mars deltog jag i mitt livs mest besynnerliga och omvälvande resa: tillsammans med 50 andra historieentusiaster for jag runt på ett chartrat tåg i Ukraina och Ryssland och besökte bl.a. Kiev, Zaporozjekosackernas ö Chortytsia, Azov, Volgograd och Kursk.
På en vecka tog jag uppemot 1 000 bilder och det finns mycket att säga om de flesta av dem. Med början idag kommer jag att publicera några av de intressantaste.