Författare: Olle Bergman

Plötsligt, utan någon anledning alls, kommer jag att tänka på damen med äpplet.

Hon var barnmorska, tror jag, och hade bjudits in till Kullaskolan för att tala sex och samliv med åttondeklassarna. Innan turen hade kommit till vår klass gick ryktet i skåphallar och kapprum: det talades om äpplen.

Äpple vadå?
Före eller efter?
Nej.
Istället för.
Öh?

Jag trodde inte på det först, men när vi till slut var de utvalda lyssnarna så sa hon faktiskt så. Hon vände sig till oss killar och sa att när vi fått upp flickan på vårt rum så skulle vi inte försöka ligga med henne.

Istället skulle vi ge henne ett äpple.

Det finns mycket att fundera över där. Skulle man äta äpplet tillsammans? Var det viktigt om äpplet var rött eller grönt? Varför inte sätta det lilla klistermärket ”Product of New Zealand” på näsan – det muntrar alltid upp!

Var det meningen att vi skulle spela upp någon slags biblisk anti-tablå där anti-Adam ger äpplet till anti-Eva varpå blygsel och fruktan övergår i pånyttfödd oskuld; vi kastar av oss fikonlöven och vinkar till Gud?

Sen kommer jag ihåg att denna luttrade barnmorska sade något som till och med gjorde en åttondeklassare i det frigjorda sjuttiotalet generad:

– Är det bara en orgasm man vill ha kan man lika gärna masturbera.

Men kära barnmorska, inte visste vi vad vi ville ha. Bara att vi ville ha det så mycket att det sved i bröstet.

1. Naturen gräver en grop och fyller igen den. Allt som sprang ut faller ner. Allt det som grönskade friskt och sträckte ut sina gröna fingrar. Nu multnar det och förvrids. Rötterna river med svarta naglar i mullen.

2. Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri. Fyller ut hålet med sina synder. Sipprar in i mullen, kristalliserar, genomfuktas av det evigt fallande regnet.

3. Kliv med raska steg genom lövdrivorna, vädra lungorna med höstluft, peka ut riktningen för dig själv. Sommaren gömmer sig bakom åsen, kanske kan du skymta dess gyllenglänsande svans.

4. Fanan på höjden, täckt av skrivtecken,  säger ”Seger”. I vems namn? För vilket syfte? Enligt vems metod? Där har du något att tänka på!

… som mött sitt öde i vinäger och diskmedel.

”ch’i’ non averei creduto
che morte tanta n’avesse disfatta.”

Dante: Inferno (III:56-57)

”jag hade inte kunnat ana
att döden redan slagit ned så många”

(Ingvar Björkessons översättning från 1983)

Unreal City,
Under the brown fog of a winter dawn, 
A crowd flowed over  London Bridge, so many,
I had not thought death had undone so many.
Sighs, short and infrequent, were exhaled, 
And each man fixed his eyes before his feet.
Flowed up the hill and down King William Street,
To where Saint Mary Woolnoth kept the hours
With a dead sound on the final stroke of nine.

T.S. Eliot: The Waste Land (1922)