Författare: Olle Bergman

Den djefla mannen borde gå och lägga sig.

1. Pratar du fortfarande med personen du kysste för första gången?
Svårt eftersom jag inte har en aning om var hon befinner sig nånstans. Men hon är säkert lika trevlig nu som då.

2. Har du sett din bästa vän gråta?
Så klart.

3. Vilka vitaminer tog du när du var liten?
C-vitamin var gott – särskilt när man slickade i sig de sista resterna av brustabletten. I övrigt har hela alfabetet slunkit ner i olika omgångar.

4. Vad åt du senast?
Fruktsallad på rent okynne.

5. Har du fått någon komplimang i dag?
Visst! Bland annat har Sigge (4 år) prisat min armbåge.

6. Har du varit med i en rättegång?
Guskelov inte.

7. Är du polare med grannarna?
Norrgrannarna är våra bästa vänner. I övrigt artiga samtal över staketet.

8. Vilka språk pratar din mamma?
Svenska, tyska, engelska, lite franska. (Haha, hon kommer säkert att komplettera i kommentarerna …)

9. Vilka länder har du bott i?
Sverige.

10. Senaste piercingen?
Jag besitter endast naturliga fistlar och kroppsöppningar.

11. När åkte du senast bil i mer än 15 minuter?
Nån gång i veckan.

12. Gay?
Nej.

13. Har du däckat/spytt för att du har druckit?
Nix.

14. Har du äggat någon?
Nä, fy vad nedrigt.

15. Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Nä. Mindre kul än strul.

16 finns inte.
??

17. Har du varit på stranden?
Vi badade i Borsökna ett par gånger i juni.

18. Har du haft en stalker?
Nä, men det känns så ibland när jag försöker jobba på eftermiddagarna och små och stora gör inbrytningsförsök i mitt arbetsrum.

19. Minns du din/dina musiklärares namn?
7, 8: Montoya (Jan-Erik Olsson) – en legend! 9: vet inte. Gymnasiet: hon hade frisyr som liknade ett marsvin, men vad hette hon …?

20. Hur bra är din syn?
Lite tradigt närsynt, så där, så att jag inte kan köra bil, se på bio eller springa orientering utan glasögon eller linser.

21. Har du varit på ett party?
Ja, förra veckan – och hade jättekul.

22. Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Om Haj-Charlott var med mig.

23. Vad skulle du säga om jag sa att jag är kär i din bror?
Osis!

24. Har du varit utomlands?
Har jag det? Nä, det var ett tag sen.

25. Har du sett din bästa vän naken?
Jag tillhör den frigjorda sextiotalsgenerationen. I skolan firade vi helikopterfestival genom att dansa jenka i duschen.

26. Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Jag hoppas att Lotten och jag strålade lika mycket som min kusin och hans fru gjorde förra året.

27. Skulle dina föräldrar bli arga om du blev avstängd från skolan på grund av slagsmål?
Ja.

28. Var är dina syskon just nu?
I Västerås resp. Lund, tror jag.

29. Vad är den senaste drömmen som du minns?
Ingen just för stunden.

30. Vem ringde dig senast?
Lotten som ville ha råd om vilken pocket hon skulle köpa.

31. Vilken tid gick du upp i morse?
Senare än 8, tidigare än 11.

32. Vad ska du göra i helgen?
Städaläsajobbagosaskrattaspringamålabärakånkaätaspela … som vanligt.

33. Vad står det i det fjärde sms:et i din inkorg?
Hemglassbilen kommer!

34. När var du riktigt sjuk senast?
I våras var jag vissen nån gång.

35. Vilken kändis tog du på senast?
Länge, länge sen … nån författare, förmodligen.

36. Vad finns i din backficka?
Har inte ens en bakficka.

37. Har du färglinser?
Nä, men transparenta.

38. Vad gjorde du klockan två i natt?
Sov.

39. Vad är det första du gör på morgonen?
Tassar ner i köket, lagar gröt i mikron, sätter på te och läser SvD:s ledare.

40. Vad ska du göra efter det här?
Gå och lägga mig.

Jag är fri, fri, fri när jag vandrar på gågator och genom shoppinggallerior. Vi har nämligen infört konsumtionsförbud i familjen eftersom Lotten snart ska till USA – kulprylarnas, sportklädernas och facklitteraturens förlovade land. Därför kan jag gå i lugn och ro och spana på folk och glo på manicker utan att bli smekt av hagalenskapens tusenfingrade flimmerhår.

Om det mesta som går att köpa kan jag förresten säga att det inte är värt pengarna. Spånplattemöbler, korkade tidskrifter, sönderfallande skor och flottiga muffins – alla ger de dålig eftersmak (särskilt muffins).

Men några saker i min stad är verkligt prisvärda. Låt oss gå en sväng:

1. Först går vi till musikaffären och köper en kinabyggd westerngitarr med solitt granlock. De kostar tvåtusen spänn idag, och är riktigt anständiga vad avser ton och spelbarhet. Ingen begriper hur kineserna kan få ner priserna så radikalt. Men faktum kvarstår: en sån gitarr kan skänka dagliga timmar av glädje i minst ett decennium.

2. Sen går vi till pastarestaurangen Parmasoni på Kungsgatan där man kan glufsa pasta och slafsa sallad för två tjugor ända tills de stänger stället. En ren och snygg matsal med perfekt service.

3. Till slut går vi till biblioteket och hyr en högklassig och aktuell film för 20 kronor. Med tre dagars lånetid gives utrymme för att gå igenom extramaterialet för den som så önskar.

PS Kom på en sak till: årskort på Parken Zoo som ska inköpas under försäsongen. Ger många glada stunder i Fantomenland.

Jag googlar på den svenska webben om begreppet ”mobbing”. Rätt som det är stöter jag på en sida som lär ut den så kallade Gemensamt Bekymmer-metoden. Det rasslar av tioöringar i min hjärna när jag läser. Det här är alltså manuset till den bisarra pjäs vi tvingades delta i för några år sedan, då en person jag älskar så innerligt fick stryk varenda dag i skolan.

GBm är, som jag ser det, en love, peace & understanding-metod som går ut på att de vuxna pedagogerna ska smycka sig med blommor och känna sig Bamsemysiga och förträffliga. Hade de följt upp resultatet av hela denna hycklande härlighet hade de bleknat av förskräckelse.

Därför ska jag be att få lägga till en fas V till metodbeskrivningen:

Nöjda med att ha ljugit sig blå under samtalen i fas IV återgår de misstänkta mobbarna till att håna, frysa ut och fysiskt misshandla (det i pedagogens ögon f.d.) offret. Nu har deras självförtroende växt eftersom de insett att de enda som stod i vägen för deras maktutvidgning, dvs. de vuxna på skolan, är fullkomligt tand- och aningslösa.

Som en särskilt roande detalj i den nya vågen av trakasserier använder de sig av sådant som framkom under de förtroendefulla samtalen. Eftersom offret där – i försoningens namn – gav upp de sista resterna av sin stolthet är han eller hon nu fullständigt hud- och försvarslös.

Samtidigt sitter pedagogerna i lärarrummet och njuter av den varma, goa känslan i maggropen. En behaglig stämning!

När jag kom noterade jag att många gäster stod ute på altanen och pratade. Jag förmodade att de ville kasta ett öga på de vackra omgivningarna innan de åt.

Så jag smet i pausen mellan huvudrätten och desserten och gav mig ut i det kvällsfuktiga gräset för att leta. Och titta så mycket jag fick ihop!