Kategorier
Ett djefla lif

Saker som försvinner

En gång skulle jag gå in på Sparbanken. Det var i Viken där jag växt upp, och denna triviala historia utspelar sig någon gång under första hälften av 1990-talet eller något. Ärligt talat har jag ingen aning – det enda jag är säker på är att jag var vuxen och länge hade levt på annat ort.

Jag skulle som sagt gå till Sparbanken som alltid låg där ett stenkast från kyrkan när jag växte upp. Växte upp gjorde jag på Lyckoslantens tid, när kejsar Augustus, Palme eller vem det var påbjöd att hela världen skulle skattskrivas.

Jag skulle gå in på Sparbanken, och det gjorde jag, men där blev jag stående på ett golv jag inte kände igen bland skrivbord jag inte kände igen och disken var borta och platsen såg inte alls ut som en bank.

Jag skulle gå in på Sparbanken, men i själva verket hade jag gått in på ett mäklarkontor där fyra ögonpar riktades mot mig och fyra mäklarfirmeanställda undrade vem det var som hade stövlat in genom dörren utan att knacka.

Jo, jag skulle  bara ta upp detta eftersom det är den triviala historien jag tänker på när saker och ting förändras och försvinner omkring mig.  Och idag fick jag veta att det var fem år sedan Flygbåtarna slutade gå från Malmö. FEM ÅR!

Måste sätta mig ner en stund.

(Musik: Penny Lane eller någon annan hyllning till en plats som inte längre finns.)

Kategorier
På läshyllan

Bokslut I: Drömmar om rosor och eld av Eyvind Johnson (1949)

Jag är en hungrig påbörjare av böcker, men en däst avslutare. Det hör bland annat ihop med att jag tycker att de flesta fackböcker lämnar ifrån sig de bästa idéerna, resonemangen och kunskaperna i början. Bokvärlden är – precis som filmens värld – full av verk där fantastiska förstahalvor går över i seeega sluthalvor.

Men nu har jag varit flitig och disciplinerad och fått högen på nattduksbordet att krympa med hälften. Dags att göra bokslut över sommarens böcker. Först ut är en roman av Eyvind Johnson. 

Varför läste jag den?
För att jag vill beta av det mesta av denna min husgud, och den här boken var så vacker när jag stod och valde i hyllan.
Vilka lärdomar drog jag?
Inblickar i fransk 1600-talshistoria – inte minst hur Richelieus välde präglade landet.
Vilken upplevelse gav den?
En upplevelse av sorg: hur enfald, dogmatism och härsklystnad krossar enskilda människors liv.
Vad fäste jag mig mest vid?
Huvudpersonens karaktär.
Var den nöjsam att läsa?
Det är nästan alltid nöjsamt att läsa Johnson. Men den kunde gjorts en fjärdedel kortare.
Fick du lust att fördjupa dig i ämnet? Hurdå, isåfall?
Läsa en sammanfattning av franskt 1600-tal, och anteckna viktiga årtal i min stora historiska översikt (mer om den i en kommande bloggartikel).
Skulle jag kunna rekommendera den? Till vem då?
Jag rekommenderar den hjärtligt till alla som dels är historieintresserade, dels vill läsa svensk prosa av yppersta märke.

Kategorier
Poesi & cetera

Manlig diskurs

Img_0140_2

 You wanna fuck with me? Okay. You wanna play rough? Okay. Say hello to my little friends!

(Vy från kommandobryggan på HMS Belfast – ett martialiskt fortskaffningsmedel för 900 karlar och en hankatt.)

Kategorier
Ett djefla lif

London bullrar och står i

Den djefla mannen bloggar lajv från staden som aldrig håller truten. Här har man levt i liv och oväsen i tvåtusen år. Romarna klirrade och klarrade med rustningar och vapen, trampade taktfast med stålskodda sandaler mot stenlagda härvägar under det att kelterna knotade och muttrade i skogarna medan de smorde in sig med svinblod och blålera inför nästa utsiktslösa överfall och sen rasade allt ner i kaos och ogräset växte högt i ruinerna av atriumvillor och sädesmagasin medan alla de som lämnats kvar slogs i gräset och försökte trycka tummarna i ögonen på varandra men mitt i alltsammans kom angler och saxare och det hörs ju bara på namnet vilka larmande folk de var – klang, klang, angler & krasch, skrax, saxare – och de inledde ett vilt fäktande som pågick långt in i medeltiden tills en viljestark dam fick ordning på pojkarna och avgränsade vrål, stoj och skriv till The Globe på södra stranden av Thames. Sen ojade sig alla storligen i pesten men det var inte länge för sen brann hela skiten ner och efter det mördade Jack the Ripper folk under stor smärta och veklagan och efter det uppfanns explosionsmotorn och på det vägnätet är det.

Kategorier
Okategoriserade

Ytterst i havet ligger Fårö

– Vem är du?
– Jag är döden.
– Kommer du för att hämta mig?
– Jag har redan länge gått vid din sida.
– Det vet jag.

Det sjunde inseglet

Full fathom five thy father lies;

              Of his bones are coral made;

    Those are pearls that were his eyes:

              Nothing of him that doth fade,

    But doth suffer a sea-change

    Into something rich and strange.

    Sea-nymphs hourly ring his knell:

                              Ding-dong.

    Hark! now I hear them—Ding-dong, bell.

The Tempest, Akt I, scen 2

Kategorier
Ett djefla lif

Blomsterslingan

Jag och barnen går en liten omväg från bilparkeringen till badplatsen. Det har blivit vår egen lilla blomsterslinga där vi hälsar på bl.a.

  • johannesört
  • baldersbrå
  • rölleka
  • kungsljus
  • rödklöver
  • kråkvicker
  • renfana
  • gråbo.

Om trettio år kommer mina barn reda ut samma sak för sina barn: att rölleka inte är hundkex och att baldersbrå inte är prästkrage. Härlig är jorden, och blomsläkten följa blomsläktens gång.

Almanackans dagar faller som dominobrickor, men jag andas lugnt. Regnkvava junieftermiddagar, solfriska julimorgonar, ljumfuktiga augustikvällar – varje ögonblick är skugglek och solglitter från Sommaren, den enda.

Kategorier
Tankar från tvättstugan

Hypotes om kärleken

”A: Where? Oh, what is my theory? This is it. My theory
that belongs to me is as follows. This is how it goes. The next thing
I’m going to say is my theory. Ready?
Q: Yes.
A:
… This theory goes as follows and begins now. All brontosauruses are
thin at one end; much, much thicker in the middle; and then thin again
at the far end.”
Monty Python’s Flying Circus (1969)

Min hypotes började ta form nån gång på 1980-talet. Med åren fick den skarpare konturer. Den utsattes för prövning gång på gång, tragglades, manglades, dryftades och synades i kanten. Två decenniers vardagar sprang kors och tvärs över den med klunsiga tofflor, snedgångna sneakers, hackande pumps och dyngsura kängor. Den värmdes rödglödganden, vändes och vreds, valsades och veks, bultades och bankades och doppades i verkligheten med ett fräsande.

Ja, och så var den här. It goes as follows:

Den tvåsamma kärleken låter ett par halvgångna människoeländen foga in de gemensamma dygderna och styrkorna i varandras hål och brister på ett sådant sätt att ur detta dubbelvrak uppspringer två hela personer, starka nog att leva det vidare livet med viss värdighet till dess något av allvarlig natur – förhoppningsvis döden – skiljer dem åt.

Vackert så. Nu ska jag tvätta – 60 °C, blåtvätt.

Bild_89

Den djefla mannen känner sig i dagarna aningen halverad.

Kategorier
Idrott

Intresseklubbens anteckningar I: Ja ha sitt ä trana!

Fyra tranor på en dag!

  • Först två individer av den ”svenska” tranan Grus grus på ett fält utanför Svalboviken. Siktade på väg till orienteringstävling (nånstans i listorna finns den djefla mannen).
  • Sedan två krontranor, Balearica regulorum, på Parken Zoo.

Bild_1

Västra Sörmland bjuder på många befjädrade sällsamheter. (Vi har pelikaner och fiskgjusar också!)

Kategorier
Poesi & cetera

Slemmigt men mättande

Tänk om mördarsnigeln, den spanska skogssngeln Arion lusitanicus, var lika läcker som vinbergssnäckan, Helix pomatia. Mums!

Litet och lätt – perfekt sommarlunch för barnen. Hot slug, snarare än hot dog.
Bild_1

Lite sushi-stuk – de är naturligtvis lika goda varma som kalla!

Bild_3

Snigelodlarna skulle snabbt haka på och avla fram nya, matigare varianter.
Bild_2

Kategorier
Okategoriserade

Idag har jag drivit runt …

Bild_71

Här sitter den djefla mannen på Centralstation och stirrar på ett gapande hål i tidtabellen.

Idag har jag drivit runt som en fläsktärning i en bubblande gryta med ärtsoppa. Hitåt och ditåt i kurvor och virvlar, framåt och tillbakåt, gata härs och gata tvärs.

Och mitt i alltsammans mötte vi vaktparaden.