Författare: Olle Bergman

Kategorier
Okategoriserade

Första gången jag …

…  blev bloggutmanad – när kan det ha varit? Det minns jag inte, men här kommer i alla fall svaren på Lottens senaste upp/utmaning.


Första gången jag …


1. … åt tacos måste ha varit i krokarna av Hötorget tillsammans med den vackra flicka som sedermera skulle bli min hustru. 

2. … körde bil var förmodligen på en parkeringsplats i Viken, 15 km norr om Helsingborg. Min körutbildning kändes evighetslång.

3. … sov i tält  var förmodligen i samband med att vårt nyinköpta norska fjälltält skulle testas före turen till Helags nittonhundrasjuttilutti– familjens första och sista fjällvandring.

4. … drack alkohol tänkte jag att det här var bara dumt, och sen gjorde jag aldrig om det.


5. … fick ett jobb ritade jag skolgårdskartor på uppdrag av Helsingborgs skid- och orienteringsklubb. 

6. … stod på en scen var när jag var konferencier för  julshowen på Olympiaskolan i Helsingborg 1981. Det passade mig utmärkt.

7. … svimmade – har ännu inte inträffat, men det var bra nära när Per Erik Jakob Bergman plötsligt gled fram mellan min hustrus lår och bara låg där och var en livs levande människa och till yttermera visso min förstfödde son. Jag damp snabbt ner på en stol och återvann fattningen och blodtrycket. Per Erik Jakob har numera MVG i latin.

8. … svarade på en fånig enkät var i Stockholm våren 1984 då jag och en lumparkompis övertalades att fylla i varsin personlighetsprofil, vilket jag och lumparkompisen bara uppfattade som en kul grej. Rätt som det var var jag tvungen att skynda till tåget, så vi avbröt ifyllandet. Vilket jag är glad över i dag; de som ville ha vår personlighetsprofil och våra kontaktuppgifter var nämligen en organistation som hette Scientologerna. Huh!

Kategorier
Okategoriserade

Mardrömmar jag mött

Mina mardrömmar är så banala och enkelspåriga. Detaljer som tid, plats och händelseförlopp skiftar visserligen men drömmarnas teman är ständigt desamma:

• Jag har befunnits vara icke godkänd, och kämpar hårt för att bli en av de lyckade.
Min civilingenjörsutbildning saknar några godkända tentor, bilen är inte godkänd vid kontrollbesiktningen – ja, ni vet.

• Jag håller på att komma försent.
 Klockan går och går och jag ilar och ilar men har samtidigt så många dumma överslagshandlingar för mig; resultatet är att jag blir bara mer och mer försenad.

• Jag faller.
Alltid samma mönster: först klättrar/klänger/hänger jag rätt obekymrad, sedan fumlar jag och tappar taget.”Shit, nu slår jag ihjäl mig … och det är på riktigt!”
Några mardrömmar att tala om är de just inte, snarare obehagsdrömmar. 
Kategorier
En clowns åsikter

Historielista

Helsingborgsbloggaren Kamikaze skrev en listutmaning för historiebloggare. Här kommer mina svar:

När fick du upp ditt intresse för historia?
Historieintresserad har jag alltid varit, och det beror på mina föräldrar. Byggmodellsbyggande, ”A World at War” på tv, en sprängfylld bokhylla med titlar om arkeologi och historia samt en massa klassiker (Skattkammarön, Den siste mohikanen, Tsarens kurir etc.). Ja, och så ett ständigt turistande bland slott, borgar, kyrkor, hällristningar och ruiner.

Hur underhåller du ditt intresse för historia?
Podcasts, dvd-dokumentärer, tidningsartiklar, böcker och ett ständigt diskuterande med människor jag möter.

Är det några specifika områden inom historia som intresserar dig mer än andra?
Militärhistoria är ju mest spännande, framför allt världskrigen och antiken. Men annars gillar jag svensk historia, Östersjöhistoria, rysk/ukrainsk historia, brittisk historia, Medelhavshistoria (särskilt Egypten, Grekland och Rom), Mellanösternhistoria och slutligen har jag en speciell plats i mitt hjärta för vilda västern.

Vilken/vilka är de/den bästa historiska filmen/filmerna du sett? 
A Thin Red Line, Der Untergang, Talvisota.

Vilken/vilka är de/den bästa historiska boken/böckerna du läst?
Bengt Liljegrens böcker om Karl XII och Hitler, A Bridge Too Far av Cornelius Ryan … får nog uppdatera här efter att ha funderat ett slag.

Någonsin gjort någon historisk resa, i så fall vart?
Ukraina/Ryssland våren 2006. I övrigt letar jag ruiner, kyrkor, borgar och museer varthän jag färdas.

Har nu något historiskt drömresemål?
Tjernobyl, Verdun, Pompeji, Konungarnas dal, Gettysburg, Gallipoli … jag kan fortsätta hela förmiddagen.

Om du skulle få träffa en valfri historisk person, vem skulle det då vara?
Först tänker man ju på Caesar, Napoleon, Alexander och så vidare. Men mötet med dem skulle säkert handla mer om att man stod och stammade än att man samtalade på lika villkor; jag vet hur liten man kan känna sig när man träffar narcissister med stor karisma. 

En trevlig middagskonversation tror jag man får om man bjuder in Marcus Aurelius, Erasmus av Rotterdam, Shakespeare eller Fryderyk Chopin. Kirkegaard är nog lite knepig. Men ett möte med Martin Luther måste vara oförglömligt!

Om du skulle få besöka en valfri historisk händelse, vilken skulle det då vara?
Jag kommer säkert att ändra mig om en stund, men jag skriver slaget vid Kadesh. Eller invigningen av Cheopspyramiden. Att se Caesar i aktion framför sina trupper vore också fantastiskt. Nu vet jag: duellen mellan Robert the Bruce och Henry de Bohun. 

Vad anser dina nära om ditt historiska intresse?
De är med på noterna för det mesta, även om de inte vältrar sig i det som jag.

Skulle du vilja ha ett arbete som är relaterat till historia?
Skriva, skriva, skriva!

Slutligen, anser du det är viktigt med historia? Om ja, motivera gärna! 
Efter naturvetenskap det viktigaste fundamentet för mänsklig bildning. (Haha, det där lät pretentiöst.)

Känn er UTMANADE!


PS Jag tror jag helt skamlöst lägger in en annons här:

Ta en titt på mina nya böcker: historia för små och stora barn!

Begravda i sanden – det gamla Egypten
• Adlibris • Bokus • Internetbokhandeln

En värld i lågor – andra världskriget
• AdLibris • Bokus • Internetbokhandeln

Kategorier
Okategoriserade

Fågel-pop

Läste just att den fantastiske falsettsångaren Jonathan Meiburg i Shearwater är ornitolog (Shearwater betyder ’lira’ – en albatrossliknande fågel).

Med anledning av detta upprättas härmed en liten lista med fågellåtar (i ingen särskild ordning):

  • Rooks (’råkor’) av Shearwater
  • I Like Birds av Eels
  • Blackbird av Lennon-McCartney
  • Eagle av ABBA
  • Tjo va’ de’ va’ livat i holken av Povel Ramel
  • I’m Like a Bird av Nelly Furtado
  • Albatross av Fleetwood Mac
  • When Doves Cry av Prince

Uppdatering:

  • Havsörnsvals av Evert Taube

    • Det här var ju lite magert. Hjälp mig gärna att fylla på!

    Kategorier
    Ett djefla lif

    En ungdomsdröm gick i uppfyllelse …

    … den 8 oktober:

    ”Jag är glad att få meddela Dig att Sveriges Författarförbunds (SFF) styrelse har beslutat invälja Dig som medlem i förbundet.”

    Och så står det med versaler och utropstecken:

    ”VÄLKOMMEN!”

    Ja, jisses, vad det känns vinglande, bubblande, fnissande märkligt. Det fuktar i ena ögonvrån och kniper lite bakom adamsäpplet.

    Kategorier
    Ett djefla lif

    Årets höst-tröst

    Will Sheff i Okkervil River sjunger så att hjärtat svider av längtan och kärlek; han låter ibland som en blandning av en icke-inbilsk Kevin Rowland och en icke-patetisk Chris Carrabba men allra oftast bara som Will Sheff.

    Emusic har de tre senaste albumen. Färska The Stand Ins är mästerlig.

    Kategorier
    Okategoriserade

    Kutte Jörnsson närläser texten till Daddy Cool

    Det händer att jag saknar uppdelningen av Tyskland i en västdel och en östdel. Själva spänningsfältet mellan de politiska ståndpunkterna blev en generator för gränsöverskridande kulturyttringar, vilket skapade en plattform en tredje, fjärde, femte – ja, t.o.m. en sjätte metaestetisk ståndpunkt som bar på en potential och ett löfte om en arena som bar på möjligheten av en utmaning av estetiska normerna. Liksom.

    Ett av de tydligaste exemplen på hur en slags pseudoradikalism kunde frodas bland smulorna från två ideologier i clinch är discogruppen Boney M –inte minst i kompositionen ”Daddy Cool” från 1976. Jag återger här texten i sin helhet:

    Shes crazy like a fool
    What about it daddy cool

    Shes crazy like a fool
    What about it daddy cool
    Im crazy like a fool
    What about it daddy cool

    Daddy, daddy cool
    Daddy, daddy cool
    Daddy, daddy cool
    Daddy, daddy cool

    Shes crazy like a fool
    What about it daddy cool
    Im crazy like a fool
    What about it daddy cool

    Daddy, daddy cool
    Daddy, daddy cool
    Daddy, daddy cool
    Daddy, daddy cool

    (spoken) shes crazy about her daddy
    Oh she believes in him
    She loves her daddy

    Shes crazy like a fool
    What about it daddy cool
    Im crazy like a fool
    What about it daddy cool

    Daddy, daddy cool
    Daddy, daddy cool
    Daddy, daddy cool
    Daddy, daddy cool

    Vid en första anblick kan denna text tyckas banal. Men den som gräver djupare finner snart ledtrådar som leder fram mot ett poststrukturalistiskt credo; man skulle kunna tala om en rutten civilisations svanesång, och den embryonala tillväxten hos en alternativ ståndpunkt, där det som framstår som en populärkulturens trivialisering i själva verket besitter fröet till en omvärdering av destruktiva normer, där klasskonflikten ligger utfläkt som ett ruttnande kadaver på samhällsarenan. Typ.

    Eller för att uttrycka det annorlunda: allting är inte så enkelt som att Köpenhamn är huvudstad i Danmark, eller att natriums atomvikt är 22,99. Det finns alltid en problematisering att ta hänsyn till.

    Se bara hur raden ”She’s crazy like a fool” med endast en rads respit följs av konstaterandet ”I’m crazy like a fool”. Vad är galet och vad är friskt i en värld där vi alla är fångar i normernas kedjor? Är det inte i själva verket så att galenskapen är den enda sunda reaktionen på en dekadent civilisation?

    Det dystra omkvädet antyder en universell värmedöd, där entropin driver de unkna, patriarkala normerna – där Daddy representerar den arketypiska Fadern — mot den totala nollpunkten. Först där kan en nyorientering ta sin början. Det budskapet finns också nedlagt i låtlistan på albumet, där den civilisatoriska prövningen i spåren Daddy Cool och Take the Heat of Me följs av den hugsvalande Sunny.

    Kategorier
    Tankar från tvättstugan

    Vad uppnår man genom att vara en skitstövel?

    Varför är intelligenta män som tilldelats inflytande i sin egen lilla maktsfär så förbannat otrevliga ibland? Vad vinner de på att torka hundskiten från sina skor på andras nytvättade självaktning? Älskar de att känna sig ensamma och oälskade? Upplever de sina sura, ogina utdunstningar som god och stärkande alpluft? Suktar de efter att  tillhöra drumlarnas hall of fame – en ekoxe med groteska käkar, spetsad på sin egen inbilskhet?

    Kategorier
    Tankar från tvättstugan

    Självbetraktelse

    Jag kommer ingenstans ifrån, och jag är ingenting man begriper sig på. Mina intressen är oöverblickbara och mina kunskaper hör inte ihop.

    Var kommer du ifrån?
    – Nordvästskåne, skulle man kunna säga. Men inte riktigt. Jag pratar inte som dem. Och jag är bara delvis som dem. Men jag är stolt över att jag kan härma skåningarnas sätt att tala. Och visst finns det platser på skånskt territorium som jag betraktar som mina.

    Vad gör du?
    – Skriver, men jag är varken journalist eller författare. Å andra sidan skriver jag i tidningar och ger ut böcker då och då. Borde kanske kalla mig uppdragsskribent. Men å andra sidan drar jag in mer pengar som föreläsare. Fast där är jag nog lika mycket performer som utbildare.

    Vad är du intresserad av?
    – Allt.
    Allt?
    – Jo.
    Kan du specificera?
    – Nä.

    Vad vet du?
    – Väldigt mycket. Samtidigt skulle du bli förvånad över hur mycket common knowledge som jag inte besitter. Vissa elementära ting vet jag inte ett smack om.

    Så där har det alltid varit. Jag har alltid betraktats som ombytlig och ogripbar. Lite otillräknelig, kanske, hotfull för många. Kullerbyttorna har sett som slingrande, nyfikenheten som snokande, bullrigheten som uppblåsthet.

    Men Tigger är bara ett mycket skuttigt djur, och menar inget illa med det.

    Kategorier
    Ett djefla lif

    Mellan båten och bryggan

    Dags att lämna sommarholmen och stäva ut på fjärden. Dags att sluta vimsa med fjärilarna över de nickande grässtråna, dags att göra avskedshonnör inför de blyga blomsterna, dags att skyla kroppen och nyktra till.

    På bryggan sätter oviljan in, alldeles efter att högerfoten – den sakliga – satts ner på den väntande båtens däck. Vänsterfoten vägrar lämna de tjärade plankorna, tjusad av eftersommarens sirensång, färdig att rusa in bland björkarna, falla framlänges under de lavtäckta aplarna och ruttna med fallfrukten i det gulnande gräset.

    Så glider min undre halva isär, kilen mellan mina lår blir bredare och bredare, det blir plats för en katt, en gårdvar, en praktfet sugga …

    Då vräker jag min tyngd mot båten, och alla halvorna av mig dråsar ihop på plåten. Kapten suger på pipan, snurrar på ratten, drar i snöret och båtvisslan tjuter så att hela den höstblanka fjärden ryser.

    Jag reser mig upp och ser bort mot synranden med grumlig blick.