Jag har tittat på den här filmen några gånger, och jag måste säga att vaktsoldaten – en 20-årig grabb från Varsomhelst – hanterar situationen föredömligt. 10–0 till honom – definitivt. Bara en sån sak som att han inte börjar flina över känslan ”här-står-jag-i-Stockholm-och-blir-provocerad-av-en-feministbrutta-och-allt-känns-surrealistiskt”.
Jag gick aldrig högvakten själv och vet inte om han har rätt – eller t.o.m. skyldighet – att fälla bajonett när hon går in och tar på honom. Men han handlar omdömesgillt, läser situationen och inser att den inte kommer att eskalera om han håller huvudet kallt.
Det är intressant att reflektera över styrkeförhållandet här. Scenen som spelas upp är ”den späda men arga flickan inför patriarkatets maktuppvisning (den ohelig alliansen monarkin–krigsmakten–vapenindustrin)”. I själva verket är det hon som är översittaren – med ett mediebolag i ryggen objektifierar hon en svensk yngling vars personliga handlingsfrihet i den aktuella situationen är så gott som noll.