Författare: Olle Bergman

För tre år sedan besökte jag Zaporozsje-kosackernas museum på Chortytsia-ön i Dnepr, vilket jag då uppfattade som en väldigt perifer plats på jorden.

Helt nära kosackmuseet har man nu byggt upp en kosackby – en så kallad stanitsa. Den inger delade känslor. Å ena sidan är det spännande kulturhistoria. Å andra sidan blir man så beklämd över det ständiga byggfusket i det här landet. Går man och granskar sånt som är nybyggt så ser man förfärliga exempel på slarv och okunnighet, bland annat svåra fuktskador på kyrkor som bara är 15 år gamla.

Ordning och reda – kyrkan mitt i byn.

En favoritpryl i kosackmuseet: en rekonstruktion av en skytisk sammansatt båge – även kallad kompositbåge. Den är liten och smidig nog för att kunna hanteras av en ryttare, men genom att den är sinnrikt sammansatt av flera olika material kan den utveckla samma kraft som en betydligt större båge.  Detta vapen har ur ett världshistoriskt perspektiv spelat lika stor roll som till exempel musköten eller stridsvagnen. 

En god och nyttig måltid från Aerosvit, dvs. Ukrainas största flygbolag.

Från vänster: förvuxna ostbågar, chokladcroissant med limpkonsistens, två goda chokladfingrar samt ett glas juice.

Sitter här och spionerar på journalisten som är här för att filma den numera berömda Karl XII-bysten och kan inte begripa hur hon resonerade när hon klädde på sig i morse. Boots med alldeles för hög klack och ett par ormskinnsjeans med S&M-snörning … typ. Inte undra på att gubbar – i alla åldrar – glor lystet. Samtidigt förmodar jag att hon förväntar sig att betraktas och behandlas som en yrkesperson.

Det där med att man alienerar sig så mycket som möjligt från dem man ska intervjua har jag sett förr bland mediemänniskor från 08-området. Det är som att stoppa en uppvärmd termometer i en kall vätska och tro att man mäter den verkliga temperaturen. ”Ils sont fous, les stockholmiennes” eller vad nu Asterix hade sagt.

Att Karl XII rullas runt på pirra är helt i överensstämmelse med hur han rörde sig på slagfältet utanför Poltava. Han hade nämligen en sårskada i foten och fick bäras omkring på bår.

Från vänster: skeptisk (med rätta) resledare, fördragsam expertguide, poserande journalist samt malplacerad krigarkonung.

Den 18–28 juni befinner/befann jag mig i Ukraina på en historisk rundresa med ett chartrat sovtåg, fyllt av upplevelselystna historienördar.

När jag nu loggar ut/loggade ut har/hade jag ingen aaaning om när och hur jag kan/kunde få kontakt med internet nästa gång. Ambitionen är/var att offline-blogga – det beror på omständigheterna och luftfuktigheten.

Tösabiten i luren tycker att jag ska köpa en spärrtjänst så att jag slipper ovälkomna säljsamtal. ”Såna som du sitter och ringer till folk?” tänker jag säga, men så hejdar jag mig. Det hörs att hon är generad, att hon gör så gott hon kan med en pseuoprodukt som hon innerst inne tror lika lite på som jag.