Vårt hus är ingen ”machine a habiter” (Le Corbusier). Det är ett stort, vänligt djur med susande blodomlopp.
Kategorier
Författare: Olle Bergman
Kategorier
Fysisk status: godkänd
Min fysiska statusmätare det senaste decenniet har varit de vår- och höstträningar som arrangeras på tisdagskvällarna av Eskilstunas orienteringsklubbar. Om jag i värdig styrfart kan ta mig runt långa banan så betraktar jag mig själv som en man i mina bästa år.
Därvidlag var 2008 ett arbetsamt år för en gammal idrottsman och kroppsneurotiker. Jag drogs nämligen med ett dåligt knä, och all fysisk aktivitet var i princip någon form av rehabiliteringsträning.
Men nu – halleluja, jag är frisk igen! – så kan jag betrakta mig själv som me, myself & I, ego, moi, ich och så vidare. Jag lullade runt i den vresiga skogen öster om Stora Sundby och de flesta stegen var löpsteg – många av dem väldigt låga, men dock.
Jag vet inte mot vem jag ska rikta min tacksamhet, men tacksam är jag över att få vara med igen.
Kategorier
”And I stood there like a business man waiting for the train
And I got ready for the future to arrive” (Mountain Goats: Woke Up New)
Kategorier
Trädkronorna huttrar i sommarsvalkan. Solen har munnen full med bomullsmoln. I morgon börjar livet efter begravningen.
Kategorier
Himlen är nyklippt, molnen ansade. Var ska vi hänga upp solen? I öster, i öster för att hålla löftena vid liv.
Kategorier
Det luktar rutten tång från Öresund, men nu tror jag det mojnar. Dags för akt 3 av sommaren.
Vi tog hit våra barn, till livets gröna höjd, och därför måste vi också se till att de inte kliver för långt ut på den klippa som stupar mot … vad det nu är där nere. (Jag frågar mig: kan det verkligen – som här – vara en grund liten bäck i en skuggig lövskog, där den fuktiga luften doftar svampmylla och regnvåta sommarblomster?)
När pappa dog kändes det som om staketet på klippan försvann. Fallet är inte längre hypotetiskt. Men därför känns det också mindre skrämmande.
Jag har slösat bort så fruktansvärt mycket kraft på att ängslas i mitt liv. Nu vill jag lära mig leva utan rädsla.
So my friends if you're worried
Don't worry about me
The grasses are green here
The winters are mild
And the hunger is passing
It's just a sensation
And over the world am I.
LOW ANTHEM: THE BALLAD OF THE BROKEN BONES
(Kopparhatten, Skäralid)
Kategorier
Den är här!
Nu är första numret av Militär Historia ute. Your's truly har bidragit med både signerat och osignerat.
Det är en tidning med höga ambitioner som kommer att göra många positivt överraskade; militär historia är nämligen så mycket mer än slagfältskartor och uniformer.
Tillägg
Mina texter är i det aktuella numret är
- krigsdagboken
- språkspalten
- ett par nyhetsnotiser
- museirecension (RAF-museet).
Featurematerial blir det i höst, bl.a. om aöldkfödlsafka och adföalsdkföadslkf! (Visste ni förresten att Historiska Media har en scrambler på Internet som förhindrar frilansarna från att läcka artikelidéer?)
Kategorier
En människas ordning
I lådan mellan förarsätet och passagerarsätet hittar jag två Rollo-kolor och en Dumle-kola. De säger något om mig. Från min far har jag ärvt en uttalad känslighet för blodsockerdippar; utan socker i hjärnan har jag inte bara svårt att tänka – jag tappar också greppet om den situation jag befinner mig i, oavsett om det handlar om föreläsning eller bilkörning.Det är därför jag, precis som min far gjorde, placerar små sugarfixes på strategiska ställen.
Jag äter Dumle-kolan med en högtidlig känsla. Han är jag, jag är han.
Ingen kunde stapla ved så vackert som min far. Ordning, omsorg, ömhet. Varma vinterkvällar, öar av trygghet i en tillkrånglad vardagsvärld.
Under loppet av tre månader har jag besökt en lång rad museer, berömda byggnader, monument och allmänt kända ställen. På varje plats har jag försökt hålla hjärtat vidöppet för upplevelser och ögonen öppna för förtjänster och brister när det gäller framställning och pedagogik.
Med stor risk för att glömma något ska jag nu ge mig på ett försök att rekapitulera:
- British Museum, London
- Imperial War Museum, London
- Royal Air Force Museum, London
- Churchill Museum, London
- Cabinet War Rooms, London
- CERN-museet
- International Red Cross and Red Crescent Museum, Genève
- Musée international de la Réforme, Genève
- Patek Philippe Museum, Genève
- Domkyrkan i Genève
- Naturhistoriska Riksmuseet (inkl. Cosmonova), Stockholm
- Kosackmuseet + kosackbyn på Chortytsia-ön vid Zaporozsje
- Gammelsvenskbyn
- Örlogsmuseet i Mykolaiv
- Krigsmuseet i Sevastopol
- Hamnen i Sevastopol
- Krimkrigs-panoramat i Sevastopol
- Vorontsov-palatset
- Livadija-palatset (där Jaltakonferensen ägde rum februari 1945)
- Chersones (grekisk/romersk ruinstad utanför Sevastopol)
- Slagfältet vid Balaklava
- Hamnen i Balaklava
- Krimkhanens palats i Bachtjysaraj
- Friluftsmuseet över andra världskriget i Odessa
- ”Potemkintrappan” i Odessa
- Fortet i Bender med museum
- Stadsmuseet i Bender
- Platsen för kalabaliken i Bender
- Slagfältet i Poltava med museum
- Stadsmuseet i Poltava
Så för två dagar sedan åkte hela familjen + kusiner + onkel till Vasamuseet. Det var länge sedan vi var där – hur länge var det ingen i sällskapet som kunde erinra sig.
Men det var ett kärt återseende. Både vad avser upplevelser och pedagogik tycker jag personligen att Vasamuseet är i samma klass som Londonmuseerna – med undantag för British Museum vars försprång jag betraktar som ointagligt.
Topplistor våren 2009
Museer
- British Museum
- Vasamuseet
- Imperial War Museum
Platser
- Slagfältet vid Balaklava
- Livadija-palatset
- Chersones
Bottenplaceringar
• Musée international de la Réforme, Genève
Postmodern skit – obegripligt, pretentiöst, distanserat. Ge mig pengarna tillbaka!
• International Red Cross and Red Crescent Museum, Genève
Postmodernisterna är framme igen. Var är alla gripande historier om uppoffringar och kurage, till exempel befrielsen av Belsen? Var är alla artefakter som får oss att begripa? Blää!
• Potemkintrappan
Haha – man hade kunnat gå upp och ner i den i ett halvår utan att begripa att det var något speciellt med den.