Ortopedjäveln säger man ska röra på sig. Kan ingen sparka honom i arslet från mig?
Kategorier
Författare: Olle Bergman
Kategorier
Uff och puff och stön och stånk – allmänt missnöje har utbrutit bland ryggens alla små muskler.
Kategorier
Svettig debut i mörkret
Den jag älskar och jag debuterade igår. Våra samstämda rörelser fick oss att svettas tillsammans i sommarmörkret. Vi flämtade i otakt, insvepta i nattens dofter.
Min fru och jag är numera parhästar i den ytterst sällsynta sporten patrullorientering och inte bara kompanjoner i de två företagen Bergmans Bokstäver AB samt Kärleksaktiebolaget Bergman & söner & döttrar.
En fullständig redogörelse för de yttre skeendena finns här. Den bloggartikel jag skriver här kan ses som en kommentar i jätteformat.
För det första är jag alldeles enormt stolt och lycklig över att få guida Lotten genom Sörmlandsmörkret, och bjuda hem henne till min idrotts stökiga, blöta och barriga vardagsrum. Jag förväntade mig en ganska mesig bana där vi trippade fram på stigarna i Gnestabornas promenadområde på en bana snitslad med kontroller i stigkorsningar och gärdeshörn. Men vi fick får beskärda del av steniga sluttningar, pinnig granskog och leriga surdrag.
Jag är GRYMT imponerad av min rara hustrus prestation. Visst stod hon på näsan då och då, men hon gnetade på utan att att knota bland stenskravel, lårhögt gräs, stickiga granslöjor och kantiga Sörmlandsklippor.
På väg till första var jag lite vimsig eftersom jag upptäckte att det där med att ha med sig sin fru på nattorientering är inte det lättaste alla gånger. Den plottriga kartbilden med diffusa stigar hit och dit överraskade mig; jag hade förväntat mig att vi skulle kunna göra en enkel runtomlöpning för att komma igång.
Därför går jag upp på måfå vid sluttningen vid ettan och bara tänker mig att jag kan materialisera stora branten nedanför kontrollen hokuspokus. Istället blir jag stående i en sänka som inte alls stämmer och överväldigas av tankar på att jag är FEL och att jag måste komma RÄTT istället för att bara göra en snabb och avslappnad kartanalys.
Sen skärpte jag mig och orienterade som man ska till och med sjuan. Gick riktigt bra, till och med, även om farten inte var så hög.
Sträcka åtta är ett exempel på hur det går om man snackar för mycket och inte tittar på kartan tillräckligt noga. Drar ner på fel stigar och har ingen koll alls förrän vi kommer ut på gärdet. Här måste jag för övrigt göra något åt synen min – kanske ett förstoringsglas fasttejpat på pekfingret?
Avslutningsvis: jag och Lotten har kommit överens om att vi gör det här till en tradition. Håll fanan högt, OK Klemmingen! (Ett väldigt väl genomfört arrangemang, för övrigt.)
Kategorier
Den som gillar sångröster med darr samt texter om fylla och brustna hjärtan ska lyssna på http://ping.fm/1fJPR Genialiskt!
Kategorier
Jag älskar falnandets tid, när sommargrönskan tröttnar, lövsuset tilltar, morgnarna blir daggdisiga och himlakupan höjs.
Kategorier
Vroom, vroom – nu startar höstsäsongen. Jag accar i ett moln av metanolavgaser och gummirök med tre föreläsningar på en vecka.
Kategorier
Jag känner mig som en studsboll på krönet av Vermont Street, San Francisco. Tjohoo!
Kategorier
Recept på lycka
Många i det här landet tror det är svårt att bli lycklig här. De söker lyckan på krångliga sätt och underliga platser och blir besvikna när de trasslar in sig i sina intrikata planer.
Men för den som har en näsa i ansiktet är det bara att vända sig om och se vartåt den pekar. Lyckan vinkar tillbaka från alla håll. Den finns i små söta blåbär under tallarna, i molntussarna som rullar som tumbleweed över himlens blåa prärie, i en jadegrön liten simpöl i ett övergivet grustag.
Jag vet, för jag var där idag och tittade efter.
Kategorier
Vi satt på huk i sluttningen där tallarna stod resliga som skeppsmaster, doppade fingrarna i blåbärsriset och log mot solen med lila läppar.
Kategorier
Jag gillar kvällsrock, jag gillar lunchrock, men allra mest gillar jag morronrock.