Författare: Olle Bergman

Kategorier
Ett djefla lif

Nu simmar simmaren i världens alla hav

Grått, regnigt och blåsigt över Öresund när maka och två söner ger sig ut med den gröna urnan som innehåller pappas aska. Med oss följer en pensionerad begravningsentreprenör och tre medlemmar av Sjöräddningssällskapet.

Karta 

Busväder över Kattegatt och Öresund.

Bat

Båt och utrustning är så imponerande, besättningen vänlig, artig och disciplinerad. Jag är från och med nu en stor fan av Sjöräddningssällskapet!

Urna

Urnan är tyngre än vad man kan tro. Min biokemist-skolade hjärna börjar automatiskt kalkylera ask-vikt … kalcium, kalium, karbonat … men kommer just inte fram till nånting. Båten gungar och dunsar på vågorna.

Fyr

I 38 år har jag haft anknytning till Viken, men aldrig har jag sett Svinbådan på nära håll. Det är som att möta en älg i skogen – stor, kraftfull och gåtfull.

Båten gungar kraftigt när det är dags att sänka askan. Jag ställer urnan på däcket, går ner på huk och kryper fram till relingen. Där håller jag i urnan i de två tampar som omger den och sänker försiktigt ner den i vattnet. Den guppar några gånger på ytan, ger upp, blir tung och ger efter för djupet. Den gröna skuggan suddas ut i det gröna vattnet – sedan är den borta.  

Allt är fullbordat. Allt är fulländat.

56°09.035 N
012°32.612 E
Kategorier
Poesi & cetera

3,5-tummaren 4: Poesifestival

Så här en vecka efter bokmässan passar det väl med lite poesifestivalsbesynnerligheter? Texten som följer är inspirerad av de famösa festivalerna som hölls i början av 1990-talet och som var Ernst Malmstens språngbräda mot berömmelsen och investerarmiljonerna.Tanken var förmodligen att det skulle bli en serie som Petter Lönegård skulle illustrera.

1. Den här staden heter Lund. Här kommer märkliga saker att inträffa.
2. Denna höst anordnas den stora Poesifestivalen. Poeterna strömmar till staden med bil, båt och flyg. Några cyklar eller går.
3. På stora scenen hålls festivalen. I timme efter timma läser poeterna poesi,de diskuterar poesi och skriver poesi. I pauserna äter de poesi eller går på toaletten och sätter sig en stund och läser i en diktsamling.
4. När dagen ha gått dricker de en massa sprit. Några kräks, andra slåss eller hånglar. I stora hotellets korridorer tassas det hit och dit, det knarrar i sängbottnar och hörs vällustiga ljud.
5. Vid nästa poesifestival har det blivit fler poeter. För varje år blir det fler poeter.
6. Varje höst så småningom, invaderas Lund av ett antal poeter som vida överstiger stadens befolkning. Alla skriver och läser poesi, och de blir fler och fler.
7. En del poeter är bra. De säljer sina diktsamlingar och har det ganska bra. En del poeter är dåliga eller missförstådda. De får bara komma ut på eget förlag,och de böckerna är det ingen som köper.
8. En darwinistisk mekanism börjar verka. Dåliga poeter vill ingen kn***a med, dessutom svälter de snart ihjäl. De som finns kvar blir fler och fler hela tiden.
9. Snart finns det två poeter per normal invånare i det här landet. Därför sker en viss mättnad av marknaden. Diktsamlingarna lagras i allt större överupplagor, och regeringen börjar tänka ut alternativa användningsområden.
10. När till slut de flesta människor har blivit poeter är förvirringen total. Ingen begriper något av vad de andra säger.

(Lund den 27 november 1991)
Kategorier
Ett djefla lif

Hamnad i hösten

Vi står till knäna i höstlöv och ser oss om som barn som gått vilse på Coops parkeringsplats. Sommarens oplockade blåbär skrumpnar vid tallarnas fötter och sensommarsvamparna äts av mögel och maskar. Näcken simmar upp från djupen och står som en allvarsam gädda under badbryggan. På himlens blåa tavla drar flight FR9707 ett rakt kritstreck, y= kx, där ”k” är våra förhoppningar om att allt är bättre nån annanstans.

Kategorier
Okategoriserade

Tågfundering: märkligt att ett höstligt landskap i Västmanland och musik från Cincinnati, Ohio kan passa så bra ihop. http://ping.fm/F9I8K

Kategorier
Okategoriserade

Efter en ytterkurva genom Kvicksund far tåget rakt in i den uppåtgående solen som tuggar sig igenom vagn efter vagn.

Kategorier
Ett djefla lif

Sprängsadisten Sucksdorff

Åh, vilken trevlig film som anlände i ett rött Lovefilm-kuvert: klassikern Det stora äventyret av Arne Sucksdorff. Jag räcker skivan till nioåringen – som älskar djur – för att ge henne en trevlig och lat lördagsförmiddag. 

En timme senare kommer jag tillbaks till vardagsrummet och upptäcker att hon istället är långt inne i mästerverket Chihuahuan från Beverly Hills.
– Nämen, varför tittar du inte på den första filmen jag gav dig?
Hon vänder sig sig om och ser bekymrat på mig:
– Det handlade om en rävmamma som hade fem ungar och sen tog mamman en höna och då kom han som hade hönorna och sköt mamman och sen när han upptäckte att hon hade ungar sprängde han lyan med dynamit och då var det bara en unge kvar och då slutade jag att titta …

Jo, det stämmer. Efter att bonnjäveln skjutit rävmamman och konstaterat att ”den är inte ens värd att dra pälsen av” så säger den allvarssamma speakerrösten:

”Så ska nu också rävungarna bort, och varför inte använda de hjälpmedel som står till en människas förfogande: en stubintråd, en tändhatt och ett stycke dynamit är allt som behövs.”

Pang

BOOOOM! Där fick rävarna betala för sina hönsstekar, mohahaha! 
Kategorier
Okategoriserade

Min rullväska är som Putte Kock: den tippar!

Kategorier
Ett djefla lif

På Bokmässan, i vimlet

Jag är på bokmässa, jag, och känner mig som om jag hävt tio muggar nybryggd Gevialia Forte®. Likt en amfetaminladdad Pacman-gubbe småspringer jag i det väldiga rutnätet och utstöter små rop av förtjusning, förundran och äckel.
oj! … jisses! … coolt! … wow! … en sån måste … gu' va' banalt! … PK PK PK! … åh nej, inte Åsa Li…!

Här blandas det jag älskar högt, rent och djupt med det jag avskyr mest i en enda babblande, minglande, skrävlande blandning och tusen, tusen ting manar mig till Handling. 

den måste jag läsa … en sån är ju ganska lätt att skriva … borde köpa den här och nu … snygg design, vem har gjort den … åh, precis en sån skulle jag vilja jobba med … varför är det inte jag som står där och pratar? … undrar om jag någonsin kommer att ge ut något skönlitterärt eller om jag fastnat i fackträsket … hej Ingrid … hej Lena … hej Christer … hej! … hej! … säg? … nej!

Livet är som en påse och detta är alltså vad vi skall fylla det med. Blandat för en femma, sen går vi hem och ser vad det blev medan dödens svarta droska står med taxametern påslagen och väntar på gatan nedanför.
Kategorier
Okategoriserade

Jag har börjat prenumerera på Lyrikvännen igen efter 16 års uppehåll. Valde Georg Trakl som premie.

Kategorier
Okategoriserade

Rullväskan mullrar fram över Göteborgs kullerstenstrottoarer. Här kommer 15 kilo böcker!