En av Estlands viktigaste råvarutillgångar är oljeskiffer, det vill säga ”finkornig, grå till svart, sedimentär bergart som är rik på organiskt material och avger olja vid upphettning” (NE). Som energikälla utgör det en estländsk specialitet: oljeskiffer svarar för det mesta av landets energiförsörjning och enligt Wikipedia stod Estland för 70 % av världens oljeskifferproduktion år 2005.
Men, uj, vad fult det är med de väldiga slagghögarna vid Kohtla-Järve. Tänk dig den svarta högen som sotaren brukar raka ur din spis eller kakelugn och lägga på en tidning – förstora den sedan en miljon gånger.
Ännu en borg – denna gång byggd av danskarna, närmare bestämt Valdemar ”Sejr” II som förknippas med legenden om Dannebrogen. Rakvere är en ort som bollats mellan olika makthavare: danskar, tyskar, svenskar, polacker, holländare, ryssar och ester. Det var här Arvo Pärt växte upp – mannen som jag betraktar som världens bäste nu levande kompositör och som var den som återgav mig tron på att konstmusiken har en framtid efter tolvtons-elände och söndersågade flyglar.
Spiegel im spiegel av Arvo Pärt på Spotify
En magnifik skulptur av en uroxe som vakar över Rakvere från borgens vallar. Har enligt utsago på internet att göra med stadens gamla namn Tarvanpää som skulle betyda ’tjurhuvud’ (kan någon finsk- eller estnisk-språkig bekräfta eller dementera?). Dock inte att förväxla med Tarvaspää i Finland där Akseli Gallen-Kallela hade sin studio.
Att ha varit i Tallinn är ju knappast något som gör en svensk unik numera. Jämfört med de flesta andra städer i zonen där ryssar och tyskar slogs under andra världskriget så är den ju sagolikt välbehållen. Allt är vackert, fräsch och uppsnoffsat – resultatet är en stilfull turistfälla som översvämmas av uteserveringar och souvenirbutiker. Man får en känsla av att turister är i majoritet i stadskärnan en dag som den då vi var där. Gott så – må det bringa goda inkomster till estländarna! (Men jag söker hellre Historien med stort H på andra orter.)
